Jag förstår att om man säger A får man säga B.

Och det är klart att ni frågar om bilder om jag säger att jag ska till frissan.

Jag har problem med bilder.
Inte för att jag känner mig alls ful, är blyg eller på andra sätt är osunt självupptagen (det är jag med så väldigt mycket annat att det räcker).
Men bilder blir alltid bedömda.
De kommenteras, värderas, sprids.
Vissa bryr sig inte ett dugg om det, medan jag tycker att det är jobbigt

Jag kommenterar själv, även om jag försöker låta bli att skriva FIIIN så fort något byter profilbild någonstans.
För min egen del handlar det om att jag inte vill bli granskad. Jag tycker att det är obehagligt. Gränsöverskridande. Privat.
Jag vill inte ha komplimanger eller för den delen, kritik på mitt utseende. Varken öppen eller dold.

Jag vill att mitt ansikte och min kropp ska hållas utanför det där, även om jag förstår att jag i alla fall då och då måste visa upp mig på bild. Men då vill jag att det ska vara den officiella bilden, inte en hemmamysig selfie.
Eller i baddräkt/bikini för att en kör ska ropa FIIIN (en härlig bild med ungarna är en sak. Handen på höften och blicken i kameran en annan.)

Jag ser inget som helst annat skäl till att lägga ut bikinibilder än att man är ute efter bekräftelse, och då kan man bara tolka min vägran att göra detsamma som att jag är RÄDD för just det.
Och det stämmer alldeles utmärkt, kan jag meddela den som har gjort en sådan analys.
Jag vill inte bli sedd alls när jag är Åsapåsapapperpåsa. Den Åsan trivs bäst osedd. Det borde man kanske prata med någon om, för författarÅsa är ju värsta lins/prat/scen-lusen ...

Nu vet ni i alla fall det, och bilden nedan är ett exempel på att jag ska hålla truten om frisörbesök.