Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

lördag 11 juli 2015

Jag har hittat en Facebookgrupp

som förstår min onda överarm.

Men i samtliga berättelser upplever jag att de har större smärtor än jag. Inte vid rörelser, men vilosmärtan.
Det gör mig lite rädd, för i de flesta fall så håller en Frusen skuldra (Frozen shoulder) på i två-tre år i tre faser, och tänk om jag bara blir sämre och sämre och får mer och mer smärta och stelhet. Än så länge är jag rätt så rörlig även om jag inte kan sätta armen i sidan, inte lägga dem i kors, knappt tvätta mig under andra armen ... så kan jag nog sträcka den uppåt 80% i alla fall. Inte så bra bakom ryggen, men bättre än många andra.
Vissa är så frusna i axeln att de inte får ut armen nog långt att sätta på sig deo.
En kvinna skrev att hon längtade efter att raka sig under armen, att det var omöjligt i nuläget.
Någon annan beskrev det som att alltid ha en kuverväska instucken mellan armen och kroppen. Så tajt satt armen fast. Totalt orörlig.

Alltså redigerar jag på (även om jag förstår att de flesta verkar klara ett kontorsjobb utan sjukskrivning), för tänk om ...
Jag hade nog i och för sig jobbat ändå idag.
Har varit borta från manuset i två dagar och läääängtar!

Ikväll ska jag umgås med Jonathan, vi ska ät middag hemma och sedan gå på bio.
Hurra, det var flera år sedan vi gjorde det tillsammans.
Nisse ska segla, och inte ens om armen vore prima hade jag hängt med på det.
För att vara en västkustbrutta har jag väldigt lite båterfarenhet, och jag behöver verkligen ingen mer heller.

Vad gör ni?

5 kommentarer:

Elisabet Nielsen sa...

Har funderat litet. Skulle det funka om du använder en långskaftad, intvålad badborste när du tvättar dig under armen? Visst, sedan får man skölja ur den och svabba flera gånger om för att få bort tvålen/duschkrämen men det kanske ändå är bättre än att anstränga armen och ha ont. Kanske skulle du kunna drapera en frottéhandduk över borsten för att torka också. Fast du har kanske testat allt detta redan.

Åsa Hellberg sa...

Tack, precis så gör jag! :)

Snäckskalsdalen. sa...

Ja, inte seglar jag heller längre. Förr gastade jag, men det var då det, då hade vi segelbåt, men nu har vi en eka och en liten snurra och så åker vi bara rakt ut på fjorden och lägger oss där, längre blir det inte......havet ska finnas där, sen räcker det! Riktiga västkustare alltså!
Usch, har du en sån där arm, det låter väldigt tråkigt, kan man inte göra något åt det, övningar, anything?
Kram

Åsa Hellberg sa...

Snäckan;nej, ingenting utöver smärtlindring. Det går att operera (man manipulerar låsningarna under narkos) men utfallet är osäkert och annat kan gå sönder i axeln.

Cicci H sa...

Jag har legat i solen (jodå den finns ) o sträckläst Bea Uusmas bok om Andrée expeditionen så imon blir det nog Gränna o museet. Hoppas verkligen att du får hjälp med din axel!