Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

söndag 9 oktober 2016

Vaknade tio, efter NIO timmars sömn ungefär,

och kände mig så himla trött att jag för ett ögonblick tänkte sova vidare
(gäspar fortfarande, halv tolv.)

Men det gjorde jag inte för Misse pep lite och han skulle dessutom ha sin medicin, så istället sitter jag nu redo för att börja jobba. Tre timmar senare än min bästatid som är att börja vid åtta-nio. Allra bäst är kl sex, men så blir det aldrig eftersom jag bara inte kan stänga av tv:n.

Jag hoppas det går bra idag ändå.

När det INTE går är det som om fingrarna fastnar. Det finns inget i huvudet som kommer ut, trots att jag vet vart jag ska. Jag kan helt enkelt inte formulera mig.
De dagarna är sega, för jag jobbar oftast ändå. Låter det bli platt och tråkigt för jag vet ju att jag ska redigera och kan muntra upp texten då.

Vet jag vart jag ska är det alltid möjligt att få ihop ett kapitel hur uselt det för ögonblicket än blir.

Under veckan har jag arbetat med inledningar. Jag hade en känsla av att jag saknade något och när jag kom på vad det var gjorde jag om på vissa ställen. Det var antingen nu eller i redigeringen och jag bestämde mig för att göra det direkt.

NU börjar jag.

Wohoo.



1 kommentar:

Simona sa...

Woohoo!