Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

fredag 27 januari 2017

Ibland känns det som om jag är helt ensam på bloggen,

som om nästan ingen läser den.
Det gör inget om det skulle vara så, jag använder ju den här mediet som någon form av dagbok.
Däremot får jag lite passa mig för vad jag säger för det kan ju hända att jag faktiskt har några fler läsare än jag känner till och även om jag vill säga en hel del emellanåt, så lägger jag band på mig.

Jag skulle kunna skriva massor, spaltmeter, om exmän, jobb och annat som har varit kämpigt genom åren, men jag försöker låta bli. Det blir fel när det tas ur en kontext och kan lätt missuppfattas.
Men som skrivande person är det frestande.
Oerhört frestande emellanåt.
Tack och lov för mina böcker.
Alla som inte har passat sig i det vanliga livet kan få en rad i en av dem.
Hah haha.
(Mer än en rad funkar inte eftersom nästintill alla i mina böcker är hygglon. Men en rad finns lite här och där nu när jag ändå har chansen).

Annars är 99% faktiskt taget från mig själv. Jag har inga vänner, eller män för den delen, som har fått stå modell för några karaktärer alls. I en eller annan form är det jag i alla roller, vilket leder mig dit jag ska med det här inlägget:

Dagens skrivpass.
Jag stannade upp vid en kommentar från Teresa, där jag tänkte att vi nog har lite olika erfarenhet (och det har vi såklart), och då gällde det en scen som hon tyckte kunde börja med tankar och sedan action, där jag hade action först och tanke efteråt.
Med tanke på att jag utgår från mig själv så kan jag ha valt bort att lyssna på henne (bara den här gången Teresa om du läser det här, bara den här gången!)
Det är det där med erfarenheten. Det går inte att ducka för den.

Wellsan swellsan.
Det var det.
I morgon ska jag träna och sedan är jag på det igen.
Tjohej.





17 kommentarer:

Carina Deckner sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Elisabet Nielsen sa...

Jo, då, jag är här och jag läser det mesta. Men det är inte alla gånger jag känner att jag har någonting relevant nog att tillföra för att logga in på Blogger bara för att skriva en kommentar.

Fast visst hade Frank en förebild?
Som du hör har jag har just läst ut Sonjas hemlighet.

Annika Estassy sa...

Jag läser! Och med nöje dessutom.

Eva-Lotta sa...

JAg läser alla dina inlägg, men tänker du är trött på alla kommentarer, så jag försöker begränsa dem ;)

Spader Madame sa...

För att travestera ett annat ställe jag också hänger på. #jagärhär

Anonym sa...

hej svejs, Åsa!
Jag läser din blogg varje dag, men får väl erkänna att jag är väldigt dålig på att kommentera. Men som sagt, läser gör jag ,för jag tycker det är mysigt att kika in en sväng hos dig :)
ha en fin helg
Kram Karina

Robert W sa...

Jag läser ofta vad du skriver, men kommenterar inte varje gång.

tigerliljan sa...

Kommenterar väldigt sällan, eftersom jag inte har så mycket att tillföra, men du är en väldigt viktig del av min sena kvällsrutin, då när jag hjälpt min krasslige man till sängen och bara sitter och har en stund egentid. Då tycker jag mycket om att läsa om dina tekniska svårigheter med skrivandet, din vardag, Misses åkommor, dina varma känslor för din son, ja rentav är träningen rolig att läsa om.
Så jag är tacksam så länge du vill låta oss ta del!

Anonym sa...

Varje kväll när jag har krypit ner under täcket så läser jag din blogg. Och om jag skriver till dig så svarar du. Jag tycker det är så kul att du en författare som har tid och ork att svara. Det är så kul. Gillar dig ä, dina böcker och din blogg och instagram!
/Meit

Anonym sa...

Jag läser med glädje här varje dag i stort sett men kommenterar sällan. Är lite sån irl också, mer av en betraktare, men inte mindre intresserad. Tack för att du låter oss hänga med på ett hörn i din vardag. /MoM

Anonym sa...

Jag är också en läsare som sällan kommenterar.
Du förgyller mina dagar med ditt sätt att skriva,
både blogg och böcker :)
Tack så mycket <3
/ Sess

Åsa Hellberg sa...

Sess-MoM-Meit-Tigerliljan-Robert-Karina-Spader-Eva-Lotta-Annika-Elisabet.

TUSEN TACK, vad glad jag blir!

Nica sa...

Läser här varje dag, men har aldrig kommenterat, vad jag minns.
Sorry, är lite av en fluktare :) Har bloggat förut men har paus nu. Inspireras av hur du beskriver din skrivarprocess, ditt sätt att tänka, fundera. Så känn dig inte så ensam -vi finns här :)

Anonym sa...

��❤/Meit

Åsa Hellberg sa...

Tack Nica!! :)

cyndi sa...

Jag gillar din blogg.
Läser den nästan varje dag.
Och inspireras av dig i mitt skrivande.
(Som går lite trögt just nu.)
Gillar både dina vardagsfunderingar och ditt skrivarskriv.

Åsa Hellberg sa...

Tack Cyndi! Och KÄMPA!