Godmorgon!

Vilken dag än så länge!
Två ägg, lite majonnäs (jag är inte så förtjust i det, därav lite, borde tagit olivolja istället) och två koppar kaffe, en dusch och nu är jag strax på väg till mitt core-pass på Friskis.

När jag lagt mig igår kom jag på en grej som nog ska vara med i manuset, så den behåller skvalpande i huvudet medan jag pressar musklerna i magen till stordåd.
De ska krama ryggraden, är tanken.
Hah haha haha.

Men på riktigt så mår min kropp väldig bra av core-träningen.
Tränaren är så himla noga med rörelserna, pratar under hela passet om hur vi ska hålla kroppen. Min rygg har småbråkat genom åren men jag har inga som helst problem med den sedan jag började träna för ett år sedan.

Så fort jag kommer i lite bättre form tänker jag också gå på passet på måndagar. Det är lite tuffare och vissa rörelser kan jag helt enkelt inte göra eftersom de innebär sitta på svanskotan och det finns inget som kan få mig att göra det längre eftersom den inte är som andra, och blir lätt inflammerad. Då hittar jag på något annat magstärkande istället (känn inte att ni behöver lösa mitt problem, jag lovar att jag har provat allt.)

Gumpen är jag rädd om, jag sitter ju på den hela dagarna, och jag sitter mellan två sittdynor i soffan för att den inte ska gnuggas mot något. Smart va?

Morgonrockens tillkomst är bara för svanskotans skull. Inga sömmar är tricket. När den inte är okej gör minsta skav skitont. Jeans i bilen är en sådan no no  no. Sömmar på trosor likadant.
Man kan säker operera bort det som är för långt (min ser inte ut som din) och som jag är född med, men det är ju en jävla operation att kapa en del av ryggen även om det bara är kotor längst ned.
Jag tycker att jag kan hantera det fint om jag får göra som jag vill med träningen och vara klädd som jag vill på jobbet.

Och det få jag ju.

Hurra!!!