Mina föreläsningar.

VAD JAG GÖR UNDER FÖRFATTARBESÖKEN

Föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman. De slitsamma åren. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär.

För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek.

Bokning sker via Författarcentrum.


Hösten 2018



Aug 4:e Feelgoodfestival Mariefred

Sept 1:a 14.20 Skiljebo bibliotek /Västerås

28-30:e Bokmässa Göteborg

Okt 6:e Skärhamns bibliotek / Tjörn

Okt 16e evenemang Bonniers bokklubb

Nov 22:a Fristad bibliotek /Borås


fredag 3 februari 2017

Då var rumpan placerad i soffan för en hel dags redigering.

Vi hade en ny tränare igår (återigen en kvinna över 65) och hon gjorde övningar som idag känns i magen.
Gött.
Det kan min mage gott ha.

Min mage, som när den var i tonåren fick kritik av grannkillen för att den var för platt. Han tyckte det var mycket finare om den putade lite.
De gjorde den inte ett enda dugg förrän jag fyllde 50.
Min fina mage.

När jag var 43 tog jag bort livmodern och den var då så stor (eller myomet var) att de fick öppna nedifrån och upp till naveln, och det är klart att då förändrades utseendet på magen rejält (än idag förstår jag inte att de inte kunde gå in i mitt gamla kejsarsnitt, som de sa att de skulle, där jag fick ut ett barn på nästa fem kilo.)
Men platt var den fortfarande.

Jaja.
Jag jobbar på att sluta sörja tidens gång och någon annans kropp skulle jag verkligen inte vilja ha. Tänk att för första gången gå runt på jättelånga ben, till exempel.
Det måste ju vara jättevingligt?
Och ha en helt slät feja, eller tjockt mörkt hår? Nä, jag vill ha mitt tunna.
Och mitt ansiktes karaktär.
Jag bara inte vill att det ska åldras så fort.
Det är mycket mer hastigheten på åren som går som är mitt problem, än min ålder i sig.

Som ni vet använder jag mig av knep. Ett är att tänka att jag nu är mellan 25 och 85. Ett annat att om 18 år är Jonathan 40.
DET känns på riktigt som som en evighet!

Idag tar jag ett par voltaren för att slippa känna nacken (ni fattar.)
Jag har beställt tid hos en sjukgymnast. 27 februari. Lång tid, men det är okej. Jag har ju haft det här ett tag.

Det var väl det.
Jag fick mediciner till Misse för ett halvår. Sedan får jag väl ringa och bråka igen.

Fredag.
Helt underbar dag så här långt!
(Inte ute, men här inne hos mig.)


Inga kommentarer: