3 juli till 21 augusti 2011

skrev jag Sonjas sista vilja ser jag när jag går tillbaka i den gamla bloggen. Det gick lite av sig själv och ändå hade jag coachingklienter och grupper på Dysberoendekliniken samtidigt.

Är det roligt så är det, uppenbarligen.

Det är skitkul att gå tillbaka till gamla bloggen för att se hur det var då.

21 oktober, samma höst, blev första Sonjan antagen av Bra Böcker. Då hette den Sonjas testamente.
Det gjorde den fram till veckan den skulle gå i tryck. Sedan ändrade jag mig, minns inte varför, men förlaget var genast med på noterna om titelbyte.

Samtidigt hade jag då kommit en bra bit in i Sonjas hemlighet som jag inte skrev lika snabbt som den första.
I den var Mitterand (franska presidenten) med, men vi bytte namn på honom  - en vecka innan tryck. Då hade en svensk kvinna berättat att hon varit hans älskarinna i alla år och då kändes det som en kopiering i min bok.
Istället fick han heta något annat påhittat som jag idag inte minns.

Mer gammalt:
Jag skriver om ryggbesvär och ont i svanskotan.
Numera har jag morgonrock på mig när jag jobbar (inga skavande sömmar där bak) och tränar, vilket gör att de smärtorna är ett minne blott.
Jag skriver om svettningar (borta tack vare östrogen),
en fin 17-åring (lika fin 22,5)
och en livlig katt (well ...)

Två pojkvänner har jag förbrukat på dessa 8 år. Trevliga pojkar, men herregud vad skönt att det är över.

Och så har jag skrivit sju manus (Casanovamanuset var ju klart när jag började blogga.)
Jag är inne på mitt tredje förlag.
Har flyttat en gång men har samma bil.

Det kan hända enormt mycket på åtta år.

Jag avslutade 2011 med att skriva det här:

Jag vet inte riktigt vad jag tänker om det nya året än.
Det blir bra, ungefär så kanske?
En bok ska släppas, en annan - och kanske en tredje - färdigställas, och dessutom ska jag fylla femtio.
Åh, om jag ändå finge hålla på med detta på heltid.
Det är min dröm och önskan så här inför det nya som ska komma.