Om man inte vill ha mothugg,

kan man ju alltid låta bli att publicera sina åsikter tänker jag när jag läser om hur en kändiskvinna har ondgjort sig över att någon (som dessutom har mage att vara fet) tar en diabetesspruta på en restaurang. Kändiskvinnan, som varken tål sprutor eller fett, tycker att detta är förfärligt.
Och nu när hennes följare säger vad de tycker så blir kändiskvinnan tokig och blockerar de som säger emot.
Well.

Sometimes we just need to shut up!

Det var populärare att hålla käften med sina egna åsikter förr. Istället för att skvallra med bästa vännen eller makan, måste alltfler nu måste torgföra allt. Varje lite känsla av vämjelse måste på pränt. "Det är mitt konto jag får skriva vad jag vill".

Det är så dumt så dumt så dumt.

Jag undrar om människor som kändiskvinnan kommer att känna empati till sist, det ska ju vara en egenskap man kan tillskansa sig hela livet.
Jag undrar också vad människor som kändiskvinnan är så rädda för? Varför detta raseri? Det är ju jättekonstigt!
Är man så rädd för att bli tjock själv att man rasar på andra som vågar gilla sig själva trots magar och gropar?
Och är man då rädd för magarna och groparna,
eller är man rädd för att man ska bli nöjd?

Jag har sååå många frågor när det gäller sådana människor.

Den här söndagen bjuder på variation hos mig.
Först Vasalopp, sedan manus och därefter Oscarsgala.
Det är variation som heter duga!
Att jag inte kommer att gå utanför dörren är däremot samesame.