Ändå håller jag ett krampaktigt tag om det som är min dagbok. Det enda stället där jag är mer öppen än på mina andra sociala medier.
Jag tänker överge FB.
Har aldrig hittat hem där, förutom med min författarsida, och den personliga sidan – som jag tänker skippa att vara på alls – är jag helt enkelt inte intresserad av. Jag tror inte att jag kan lägga ned den privata och sedan bara behålla författarsidan? Man kanske kan inaktivera den? Jaja, jag struntar bara i den så länge.
Så. Trots många "vänner", skippar jag FB till förmån för Bloggen där jag har ytterst få följare.
Det gör inget alls. Den har alltid varit liten och i relativt privat och jag gillar det.
Skulle jag vilja växa den behöver jag nog ta in hjälp och det är jag exakt noll intresserad av, i alla fall just nu.
Det var det.
Nu ska jag läsa kommentarer på ungdomsmanuset från min förläggare.
Iiiiiiii.
Mina föreläsningar.
Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras.
Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka.
Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling.
Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär.
För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek.
Bokning sker via Författarcentrum
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Förstår precis. Överhuvudtaget tycker jag att sociala medier ska vara lustfyllt. Twitter skippade jag tidigt eftersom jag aldrig förstod vitsen med det. Man får helt enkelt hitta det som passar en bäst.
Du bloggar betydligt oftare än jag gör. Men några läsare har jag knappt ��
Glad så länge du bloggar!!!
Jag läser både bloggen din och insta. Så jag är glad att du skriver. Läser din blogg varje kväll innan jag nattar. Ha en bra helg !
/Meit
Precis som Meit ovan läser jag din blogg innan jag packar ihop. Det är trivsamt att läsa om dina mödor och när du är glad för att det flyter på. Tack!
Men tack snälla, vad roligt att höra!
Annika, jag förstår vad du menar med twitter, Jag har en oanvänt konto :)
Eva-Lotta, nä men visst är det kul ändå? :)
Meit; Tusen tack!
Tigerlilja; tack snälla!
Läser din blogg så gott som dagligen men kommenterar kanske bara när jag har någonting vettigt att säga.
Sedan i höstas är jag inte aktiv på Facebook eftersom de någon gång då gjorde någon uppgradering som fick min gamla skruttdator att gå "jag tänker", "jag tänker", "jag tänker" - i evigheters evighet. Och jag hade bättre saker för mig (skriva, blogga, etc) än sitta och vänta på att webbläsaren skulle tänka färdigt. Såvida den inte kraschade rakt av.
Däremot finns jag på twitter, som passat mig bättre än Facebook sedan jag väl knäckt koden och förstått hur det funkar och serverar i dag en väl avvägd fröblandning åt småfåglarna vid mitt fågelbord.
Litet festligt är det allt hur olika social medier passar olika personer.
Ja, man gör det ju mest för sin egen skull. Men visst är det kul om man får några kommentarer ibland😉
Jag följer dig varje dag. Men är dålig på att kommentera. Hoppas att du inte slutar med bloggen. Jag tycker mycket om den. Ska skärpa mig och visa mig mer
Hej, jag läser dej både här och på Instagram. Jag kommenterar ibland men inte så ofta som jag borde (tycker jag)..Facebook har jag alltid vägrat så det gör inget om du lägger ner den haha!Keep going!
Ha en underbar tid i New York och KRYA på dej, du har väl haft nog med förkylningar nu !! Kram!
Jag gillar din blogg.
Men ni snälla människor, vad glad jag blir. Ni är ju jättemånga! Hurra och tack!!
Följer dig både här och på Instagram, men kommenterar inte ofta här. Så snälla Åsa fortsätt! �� Monica/Rakel5810
Det var ganska länge sedan jag kikade in här ... men av en alldeles speciell ’orsak’ blev det så just idag 😀
Din ihärdighet är beundransvärd!
Apropå ’orsaken’ ... skickar jag ett mess 😉😊
Skicka en kommentar