Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 17 juni 2019

Två stackars flugor letade sig ut ur kaffepaketet

jag hade med hem från Cypern.
Yra av ångor, flygresa och säkert rätt förvirrade när min flugsmäck drämde till dem sekunden senare.
Egentligen borde jag låtit dem hållas i påsen ifall jag flyger tillbaka senare i sommar för att jobba.

Idag är det två saker som står på agendan.
Sol, handla och lägga in korrändringar. I den ordningen. Jag ska köra bilen till Ica och parkera och sedan promenera till stranden därifrån. Jag behöver tyvärr bilen när jag handlar (det är på riktigt helt tomt på mat här) men jag behöver också röra på påkarna, Alltså blir en bra kombo.

Hittills idag har jag inte gjort ett skit. Jag möblerade om här igår, såg på Chernobyl på HBO till klockan hundra och sov verkligen ut i morse.
Och så har jag dragit ett hårstrå vid näsroten, ett par cm under ögonvrån.

Första gången jag upptäckte det var efter festen jag var på med mina gamla flygkollegor. Jag trodde att det var en ögonfrans.
Icke sa Nicke, det satt stenhårt fast och var tjockt som en grånat ögonbryn kändes det som.

Sedan dess har jag haft lite koll på det där stället och idag kände jag toppen på ett nytt. Jag flög upp ur sängen, såg inget men kunde dra det med min pincett.
Alltså, på riktigt. Hur är ett sådant ens möjligt när resten trillar av ...

Just det är jag oerhört ledsen för. Om jag ändå såg småhår växa ut, men det gör jag inte. Bara mer och mer av min skalp.
Jag kan kamma över det men det måste sluta snart för annars blir det helt kalt.

Det var det.
Nu ska jag tvätta det där lilla håret.
Inte min favvis med jag måste.




2 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Hoppas du får rätsida på håret!

Åsa Hellberg sa...

Ja, jag hoppas det!