Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

torsdag 27 juni 2019

Jag är ledig under dagen, ska jobba lite ikväll.

Jag ska äta lunch med Helen (ni vet min bästis som jag träffade när vi började flyga tillsammans 1986). Eftersom hon nu har landat så har hon tid med sådan mitt på dagen.
Annars har vi oftast hörts när hon har suttit i bilen till och från Arlanda.

Annat var det förr när vi dansade på borden på Canarias. Vi var alltid där minst en natt, ofta två. Det bästa stoppet vi hade var onsdag-lördag vilket betydde att vi flög dit med passagerare på onsdagen och tog passagerare hem på lördagen.
Vid säsongslut hände det att man åkte med passagerare till Canarias och stannade en vecka.

Det var ju inte så att man gick och la sig tidigt när man direkt. Det fanns det sådana som gjorde, men jag var inte alls den typen. Jag ville ha ROLIGT, inte vara nyttig och spela tennis eller jogga som de tråååååkiga människorna gjorde.

Jag är glad att jag gjorde de där åren av fullständig galenskap. Om jag kanske anses präktig och tråkig nu så var jag inte det då. Jag rökte som en borstbindare, drack som en karl, var poppis bland killarna och satte sprätt på pengar som en lottomiljonär (de vanliga miljonärerna verkar vara mer den snålare typren. Det är väl så man blir miljonär, skulle jag tro).
Tur att jag blev vuxen till sist ändå. Jag har en känsla av att det tog längre tid för mig än för andra. Jag tyckte att det där med ansvar var rätt knepigt.

Jaja.
34 år senare ...

Innan jag träffar Helen tänker jag ta tag i mitt hem, som uppriktigt sagt är fruktansvärt dammigt. Och klockan 10 ska jag första gången på länge gå till tvättstugan eftersom badrumsmattorna blir bättre om de får torka i tumlare. De tar en evighet att torka om jag ska hänga upp dem i lägenheten.


De mesta av dammet på golvet består av hår.
Det ramlar fortfarande av, kanske en gnutta mindre den här veckan jämfört med förra (eller rättare sagt mellan två hårtvättar). Jag lägger det ju i små högar för att se om högarna blir mindre.
Lyfter jag på luggen är det väldigt tunt där under.

Nog pratat om det.
Nu ska jag riva ut allt i badrummet och skura.

Hejhej

Inga kommentarer: