Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

tisdag 18 februari 2020

Visst är det märkligt att ord på saker och ting



bara kan försvinna.
Eller är det inte så för er?
Mig händer det hela tiden. Särskilt försvinner en produktgrupp: blommor.
(Men även namn på personer, filmer, boktitlar. Namn på saker, helt enkelt.)
Just nu kan jag bara tänka på liljor, solrosor, hyacinter, pelargoner (som är en sådan som jag brukar glömma) men kan bara inte komma på vad de i mitt fönster heter. Det är lika tomt i mitt huvud som det är på grenarna på växterna ni ser vars namn är helt borta.

Nu kom det. Orkidé. Tjohej! 

Jag älskar orkidéer men man kan ju inte ha för många hemma för så här ser de ju oftast ut, och jag har inte så många fönster att ställa dem i väntan på ny blomning.
Synd, för det är ju så vackra när man köper dem. Men jag kan inte slänga växter som blommar igen. Det går inte.

Jag hade en orkidé i många år som bara såg allt mer konstig ut, men den blommade emellanåt. Men till sist fanns inget liv alls kvar i den och då återstod ju bara att säga adjö. Då hade jag verkligen försökt med allt.

Det var det – efter nio timmars nattsömn och före det två timmar på eftermiddagen. Man kan lugnt säga att jag tog igen det jag förlorade natten till igår.

Så idag blir arbetsbördan större. Det jag missade igår (typ tio av mina tjugo sidor) ska fördela idag och i morgon.

Sedan borde jag ta en promenad i blåsten. Än så länge skiner solen i Stockholms södra förorter.



2 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Tack! Har allvarligt börjat fundera på om det är något fel på mig. Det blir helt blankt när jag ska finna ord ibland. Vet så väl vad det är, men det kopplar inte! Men känslan när man kommer på det! Wow! Ha en bra tisdag!

Åsa Hellberg sa...

Hah, det är skönt att inte vara ensam. Tack detsamma!