Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

söndag 16 februari 2020

Jag är så himla tacksam för mitt hem.

Det är inte alla givet att ha ett tak över huvudet, råd att köpa mat, ligga i en fin soffa framför tv:n när hemmajobbet är avslutat. 

Jag följer många instakonton som blir alltmer självupptagna, som bara ser sina tillkortakommanden som de sedan låter styra livet.
Jagjagjag och jag.
Så sorgligt.
Jag tror på riktigt att man blir en bättre människa av att inte fokusera så mycket på sig själv utan se på sitt liv med tacksamhet och se att alltför många andra människor inte har det alls lika bra.

Kanske är en åldersgrej. Men då tycker att vi sätter en åldersgräns på 40. Efter det får man fan sluta att klanka på sig själv offentligt. Jag tror inte att det hjälper någon. Inte den klankande heller.

Bra, då har vi bestämt det.

Och bestämt att jag måste jobba mig igenom de sex sidor (ett exempel på hur bra det är att känna till hur man särskriver, även om motsatsen nog är vanligare..) jag hoppade över igår, plus de tjugo som är dagens mål.

Jag vaknade sent, har ätit frukost, ska borsta tänderna och sedan är det dags.

Hurra!

2 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Det finns mycket mer att vara tacksam över än att var missbelåten med!
Ha en fin måndag!

Åsa Hellberg sa...

Eller hur, visst är det så.
Tack detsamma!