Jag är så himla tacksam för mitt hem.

Det är inte alla givet att ha ett tak över huvudet, råd att köpa mat, ligga i en fin soffa framför tv:n när hemmajobbet är avslutat. 

Jag följer många instakonton som blir alltmer självupptagna, som bara ser sina tillkortakommanden som de sedan låter styra livet.

Jagjagjag och jag.

Så sorgligt.

Jag tror på riktigt att man blir en bättre människa av att inte fokusera så mycket på sig själv utan se på sitt liv med tacksamhet och se att alltför många andra människor inte har det alls lika bra.

Kanske är en åldersgrej. Men då tycker att vi sätter en åldersgräns på 40. Efter det får man fan sluta att klanka på sig själv offentligt. Jag tror inte att det hjälper någon. Inte den klankande heller.

Bra, då har vi bestämt det.

Och bestämt att jag måste jobba mig igenom de sex sidor (ett exempel på hur bra det är att känna till hur man särskriver, även om motsatsen nog är vanligare..) jag hoppade över igår, plus de tjugo som är dagens mål.

Jag vaknade sent, har ätit frukost, ska borsta tänderna och sedan är det dags.

Hurra!