I kväll, 23.55

 skulle min mormor ha fyllt 109 år. Hon fick mig som en present när hon var 50 år. 

Det var fint gjort av henne och morfar att ta hand om mig. Jag tror att båda hade ett särskilt hjärta för barn som inte kunde vara med sina föräldrar, för så var det för dem båda.

Mormors mamma dog när mormor var 2 år, och hon fick växa upp på ett barnhem eftersom hennes pappa valde att ta hand om hennes bror som var rätt nyfödd när mamman dog. Mormor sa alltid att hon var tacksam för barnhemmet för pappan gifte snabbt om sig med en kvinna som var allt annat än snäll. Däremot präglade det henne mycket på samma sätt som det förstås har präglat mig (ensamvarg som jag föredrar att vara).

Och morfars pappa lämnade ju familjen när morfar var drygt 4,5 år, det jag berättar om i min nästa bok, så nog fanns det hjärta för barn hos båda mina morföräldrar.

Det var den tanken jag hade denna nyårsafton. 

Kvällens meny består av fläskfilé med min FANTASTISKT goda champinjonsås och ugnsstekt tunnskivad potatis. Till dessert serveras ugnsstekta kaneläpplen med alpros soyasås som är superduper för min mage. Äpplena måste jag skala för att inte få ont i magen, men det är ju snabbt fixat. 

Sedan har jag köpt laktosfri proteinchokladpudding som jag åt när jag inte fick äta någon fast föda, efter mitt tarmkör för ett år sedan. Då behövde jag få i mig protein och det var ren LYCKA att hitta de här för de är verkligen svingoda. 

Till lunch blir det nog bara kyckling och varma grönsaker tror jag. 

Där har vi nyår 2021.

Årets första dag ska jag ju röja undan julen, städa och sedan piffa med mig själv lite eftersom jag inte tänker jobba. En fin start på ett nytt år.

Soffan fick nya kuddar (alltså inte nya men framtagna från garderoben) som passade de vackert rosa tulpanerna som blir extra fina i morgon när julen är borta

Gott slut och gott nytt år!