Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

lördag 18 december 2021

Idag är det meningen att jag ska hinna allt:

 Handla, städa och jobba. Möjligtvis blir det bara de två förstnämnda och så tar jag jobbet i morgon. Jag bör dock handla så snart som möjligt, för det är mycket folk en lördag. Men jag behöver duscha först (blä) och äta frukost. Blä pga mitt eksem som inte gillar att bli vått, men det är ju så illa tvunget. Igår, när jag var på stan, hade jag med mig engångshandskar som jag satte på mig på offentliga toaletter så att jag slapp tvätta mig med tvål där. Det är sjukt hur torrt det blir direkt. Det är också sjukt att jag kan få NYA eksem trots att jag smörjer mig som en jälva galning. JAJA, jag tar nya tag hos läkare 2022.

Igår träffade jag filmbolaget på en lunch och än löser de inte in filmrätten (som jag hade hoppats) utan förlänger optionen. Gott så. Det går ju åt rätt håll. Det finns ett manus som ska presenteras för tänkta finansiärer, tjohej, och det har jag LÄST. Och när jag slog ihop det så grät jag. Producenten säger tvärsäkert att det blir en film av det och då kan jag ju bara hålla tummarna. 

2023. Jojo. Vi får väl se. Jag har varit med i den här ett tag och allt kan vända i ett kick. 

Det var det. Skvaller från igår. Allt är ju väldigt hemligt och så. Fast här berättar jag lite. På mina andra plattformar inte ett ljud. 

Igår bar jag mask. Det var det inte många som gjorde. Men det var mycket folk och jag känner mig lite tryggare och jag upplever också att de runt om mig visar hänsyn. Det är som om masken signalerar det. Eller så tror folk att man är sjuk. Skit samma. Bra att de backar lite, tycker jag.



Jag köpte nya bestick igår, så himla fina. Färgen heter som sagt cava och är en ljust guldig färg. Superfin ihop med mina tallrikar.

Typ så, lördag. Bra dag så här långt. 



2 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Nu är lördagen nästan slut. Hoppas din söndag också blir bra!

Åsa Hellberg sa...

Tack!