Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 20 december 2021

Måndag i förorten.

 Det enda jag ska göra idag är att tvätta håret och jobba. Har jag kommit igång med något av det? Nej, naturligtvis inte. Istället sitter jag vid skrivbordet i min långa fleecemorgonrock och tittar på lägenheter, typ. 

Fast vid 12 måste jag vara igång om jag ska klara mina 12,5 sida som gäller idag. Och 12,5 i morgon. Då har jag redigerat ungefär en fjärdedel, och kan ta det lite piano över jul för att sedan sätta igång igen den 28e. Då blir det jobb varje dag (utom nyårshelgen) fram till den 17e januari, men det gillar jag ju. 

Nyårsafton ska jag som vanligt inte göra ett dugg, men den 1 januari ska jag plocka bort alla julsaker. I en timma eller två brukar jag känna något slags vemod, men det går fort över. Jag gillar nytt år, det är en konstig och lite upprymd känsla av vända blad. 

Hur blir året när jag fyller 60? Kan jag fira som jag vill (i New York) eller får vi skjuta på det? Och hur kommer det att gå för Jonathans nya projekt med en ny artist? Första låten släpps i slutet av januari, och det känns oerhört spännande att få följa. Det är så bra musik och sångerskan är fantastisk. Och Linneas bakresa som bara fortsätter. För ett år sedan visste hon inte ens att hon skulle bli bagare, men hon hade nog sökt in för Jonathan gav henne en riktigt kock-rock i julklapp. Idag har hon över 150 000 följare tillsammans på Tiktok och Instagram, där hon la upp sin första bakvideo i mars. 

Kul att båda är kreativa, det gör att de förstår varandras driv, inbillar jag mig. 

Själv har jag tre projekt jag vill genomföra. Men det får jag i så fall göra parallellt med det som vi kallar Fjällbackasviten, som jag har kontrakt på: Böcker helt oberoende av varandra men som har mig som gemensam nämnare.  Det kommer att sysselsätta mig hela 2022 och bli min enda utgivning (även om jag skulle skriva på något vid sidan om). Ingen ny design på gamla böcker, inga nya inläsningar, inget som liksom kommer samtidigt, för så har det varit hittills. Den här måste få eget utrymme. Att konkurrera med mig själv som jag har gjort i flera år är inte så smart, känns det som. 



Och 2021 kom Sonjorna ut i ny kostym och med nya inläsningar

Där har vi det. 2022. 

Tjohej!




Inga kommentarer: