Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 6 december 2021

Ledig i Farsta,

 låter nästan som en boktitel men det är det inte. Det är dagen efter julmysdagen med Jonathan och Linnea, och nu är granen grön och grann i stugan. Fast i plast. Och fullsmockad med kulor. De finaste är från London, och varuhuset Liberty. Vi åt löjrom till förrätt, det var galet gott och lika galet dyrt. Men det var det faktiskt värt. Vi åt det med toast, gräddfil, rödläk och dill. 

Man behöver ju inte köpa Kalixromen som jag gjorde. Haha, jag skickade Jonathan och Linnea till fiskdisken för att handla, men de kom tillbaka och sa att de inte kunde ta beslut om något så dyrt. 

Sedan såg vi tre avsnitt av veckans Alla mot Alla, det är semifinaler och varje match är jämn som satan, kan jag berätta. Urspännande! Vid halv tio åkte de hem för idag skulle Linnea upp 4.20. Det är livet som bagare, det. 

Jag har haft en person från Familjebostäder här idag som har kollat värmen och nu känns elementen ÄNNU KALLARE. Det kanske vänder. Hon uppmätte över 20 grader i lägenheten så min termometer kanske visar fel. 

JAJA. 

Jag klär på mig, halsduk är skönt, och har på min lilla värmefläkt på skrivbordet. Jag tycker att jag alltid klagar på värmen, och för att sluta göra det kanske jag borde köpa ett extra element som jag också tänker på varje år. 

Så många knop blir det inte idag, egentligen skulle jag skicka böcker men orkar inte gå ut, så det gör jag i morgon istället. All disk från igår är omhändertagen med gummihandskar på. 

Det känns som om mina händer gråter i kontakt med vatten och jag tror att jag har smörjt in dem 10 gånger redan idag. Det dyker upp nya eksamfläckar och de gamla ser ut att växa. Jag vet inte om jag behöver mer kortison, det känns mer som om jag behöver fukt och fett så att det kan bildas nytt hudlager. Jag vet inte. Suck. Efter jul ska jag kontakta hudkliniken igen, så får vi se vad de säger. 



Just idag är lillfingret och tummen jobbiga. Och på pekfingret växer det. 


På den andra handens tumme växer det, och långfingret är på väg att spricka. 


Det var dagens rapport från Farsta. Förlåt lite äckliga bilder. För övrig är det ju en bra dag, så här långt. Det finns mycket värre saker!

Hoppas att ni får en fin vecka!


Inga kommentarer: