Jag vet i tusan vart Feelgoodgenren är på väg om jag ska vara ärlig.

 Allt räknas som feelgood idag, om du ler i en deckare är det en "myscdeckare", om slutet av boken är tillfredsställande är det också feelgood. Genren är extremt bred, så bred att det känns som om det faktiskt är FÖR brett. 

Mysdeckare ingår också i deckargenren så därför är författarna först med på Feelgoodfestivalen och sedan på Crimetimescenen på bokmässan. 

Nu kan det vara så att jag är sur för att jag inte fick åka till feelgoodfestivalen (eller bokmässan) i år, det sägs att vi bara får vara med vartannat år, men det där är en sanning med modifikation eftersom flera från mitt förlag faktiskt är med varje år. 

Så visst. jag är sur för det eftersom jag har noll i kalendern i år från förlaget. 

MEN, jag hävdar fortfarande att genren Feelgood börjar bli så bred att folk inte längre vet var man ska placera böckerna. Sådant som för några år sedan självklart inte hade ingått, står nu på gränsen och vill in (eller inte). Är det en fördel att tillhöra genrelitteraturen? Antagligen. 

Men jag kan räkna upp flera författare som verkligen inte skriver feelgoods, även om jag inte tänker göra det här. Men ett exempel är självbiografier (som ju är en egen genre) som jag personligen inte tycker hör till feelgoodgenren. Man vill ju att den ska behålla sin särart, tänker jag. Att det ska vara tydligt. Annars kanske man borde underkategorisera mer än man gör. 

JAJA. Jag är inte sur längre, har jobbat så jävla bra att det var värt en feelgoodfestival, för den här romanen hade kanske inte blivit till just nu om jag inte hade blivit bortvald i år. 

Glömde säga att Årets Feelgoodpris gick så välförtjänt till Caroline Säfstrand för den uppskattade Sanningen om Ostrondykerskan. LÄS!

Ska strax duscha och tvätta håret. Jag har just nu 30 000 ord i mitt manus och det ska bli minst 1000 till i morgon. Jag har packat det mesta utom badkläder som hänger på tork och det jag ska ha på mig i kväll (samma klänning som jag har haft flera gånger, shorts har känts för varmt). Man behöver inte vara rädd för att det ska vara kallt när man landar i alla fall, för det är nästa lika varmt hemma som här. 

De kommande tre dagarna, tisd-tors, ska ytterligare 6000 läggas till innan jag åker till LONDON och ser Abbashowen och Phantom of the Opera, och veckan efter ska jag förhoppningsvis kunna knepa ihp 10 000 till. 

Just den veckan är lite bökig, möten, luncher och mammografi i en salig röra, men jag ska ändå försöka få ihop det, för om jag bara kan passera 50 000 veckan efter, så rinner det på bra till slutet. Den 27e får jag tillbaka manus 1 för redigering, så då blir det dubbelarbete ett tag men det är jag laddad för. 

Den 27e ska jag också se Änglagård, musikalen, på Oscars. Manus och regi Edward av Sillén och Daniel Rehn och musik av Fredrik Kämpe som också komponerade musiken till Så som i himmelen, som jag ju ÄLSKADE så mycket att jag såg den fyra gånger! Först ensam, sedan med Simona och Carina, och därefter Jonathan och Linnea. Och sista gången jag såg den var på Scandinavium i Göteborg. Den och Book of mormon är de musikaler jag har sett flest gånger. 

Och sedan kommer Selma till oss den 7e oktober. Det blir ju galet spännande!

Jag ser fram emot den här arbetshösten med avbrott för valplekar, promenader och att ta hand om något igen.  Tjohoo!