Selma är hemma.

 Vilken liten fin hund vi har fått. Än så länge är hon bara glad och nöjd, och natten hos Jonathan och Linnea har inneburit 4 kissutgångar där hon har väckt Linnea, men mellan det har hon sovit. Hon äter, leker och igår i bilen somnade hon på tio minuter (hon har aldrig åkt bil tidigare så det var ju en liten oro). Hon tyckte om väskan jag hade köpt, och i den sov hon också i natt, berättade Jonathan i morse när vi facetajmade.  

När jag pratade lutade hon på huvudet som om hon hörde och såg mig. 

Hon gick i koppel när vi rastade henne på resan, och sedan i Sumpan, och det gick hur bra som helst. Idag ska de köpa en sele till henne, det är mycket bättre för en liten valp än ett koppel sägs det. 

Det är ju ett litet lotteri vilken valp man får, men redan igår gav hon oss så mycket kärlek att vi alla genast blev förälskade i henne. Det verkar så här långt vara en trygg liten tjej. 

Och så vill vi förstås att hon ska fortsätta känna. På tisdag ska hon komma hit och det längtar jag efter, såklart. Vi måste bara se till att hon mår bra av bytena mellan oss, men vi börjar med tre dagar så får vi se hur det går. Vi ska försöka ha så lika rutiner som vi bara kan. 

Pusskalas redan när vi hämtade henne. Hon pussade oss alla lika mycket. Så gullig. 

Hos mig får hon gå på balkongen på nätterna, men det ska nog också gå bra. 

Nu ska jag jobba, tjohej, för jag tänker att det blir lite si och så med det när hon är här. Hon vill gärna upp och ligga i famnen och det går ju inte så bra ihop med arbete direkt. Det löser sig när hon kommer. 

Tjohoo!