Om jag får ihop mina hundratretton manus med en hundvalp?

 Svaret är nej. Jag har inte kunnat jobba när hon har varit här. Just nu är hon i Sumpan och de ska behålla henne tills på måndag. Jag måste redigera 35 sidor om dagen fram tills dess, och det ska gå. I morgon ska jag inte göra något annat än just det. Idag har jag tvättat dunjackor och lite sånt (i tv'ttstugan), vilket jag borde gjort EFTER jobbet, men så blev det inte. Sen har jag varit på Däckia och bokat tid för byte (6e november) eftersom deras onlinebokning låg nere. Dessutom fastnade jag på lägenheter efter det, så idag kom jag igång sent och nu har jag avslutat pga trött.

Jag måste utnyttja min höga energin på morgonen, så är det bara. Alltså börjar jag åtta i morgon! JAG SVÄR!

Dessutom har jag beställt hem mat så jag slipper åka och handla. Bra grej, det där. 

Någon snö har jag inte sett röken av här idag, däremot har den fallit i norr- och västerort. Vi får väl se om den kommer hit alls. Den går bort innan den landar, såklart, för så kallt är det inte, men första snön är alltid första snön. Jag ska försöka hitta bilder från det enorma snöfallet förra året. Minns inte när det var, bara att grenar föll från träden och att det knappt gick att köra bil ens dagen efter. 

Jag hade just kommit hem från Kalmar och dagen efter kom det ofantliga mängder just där. En hel del här också, bilden är från 20e november. 

Man får väl skotta åt Selma när det blir dags i år.

Där har vi det. Torsdag i förorten medan krig pågår och rasismen frodas. 

Och så har Lasse Berghagen gått ur tiden.

Jag drömde det i natt. Det var så märkligt. Jag kom cyklande och stötte på min kollega på förlaget, Olof Röhlander, som gick på gatan. Han hade åldrats i min dröm. Jag stannade cykeln, sa att det var länge sedan, och precis då kom hans fästmö Maria fram. Då såg jag att båda grät. De berättade i min dröm att hennes pappa, Lasse Berghagen, var död. 

I morse på fyran dök Olof upp och jag blev så förvånad. Hur kunde jag ha drömt om honom och sedan satt han i rutan? Jag har inte haft en tanke på honom sedan vi sågs på bokmässan för några år sedan. Bara någon timma senare kom beskedet om att hans svärfar hade gått bort. 

Jag drömmer inte sanndrömmar, men den här gången gjorde jag tydligen det. Lite läskigt nästan. 

Har ni inte sett Renée Nybergs program med Lasse Berghagen så rekommenderar jag det, väldigt berörande. En sådan fin hyllning.