Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

tisdag 17 oktober 2023

Det händer olyckor inne,

 till exempel idag när jag själv behövde gå på toa. Det väckte henne förstås, och då var det ju dags direkt. När jag kom ut var det en stoooor pöl på golvet. JAJA, det är ju bara att städa upp. Hon är duktig på att göra ifrån sig ute, men trettio minuter senare kan det vara dags igen. 



Hon gillar att ligga bland kuddarna i soffan



När något är läskigt ute sätter hon sig vid mina ben. 


Det verkar funka. Nu har hon somnat.




Det som är förvånande är ju hon kan hålla sig på nätterna. 6 timmar i natt. Hon sov mellan 2 och 8 (jag sov såååå uselt, kanske två timmar på hela natten), och då var det JAG som behövde på gå toa. Fast jag tog henne först och drog på mig byxor och tröja innan jag lyfte upp henne ur sängen och ut. Hon kissade i princip utanför dörren. 

Idag tog vi bilen till badstranden, men den var så full av hundar så det blev ett rätt snabbt besök. Och när vi kom hem (inget pip i bilen idag) så tog vi en runda runt huset mitt emot och på baksidan mötte vi ett rådjur. Jag lyfte upp Selma innan hon såg det, mest för att jag var rädd för att det var ett av de galna rådjuren man hör talas om ibland. 

Varje gång hon gör något ute sätter hon sig och förväntar sig belöning, det gör hon också när vi kommer innanför entrédörren som var så läskig förra gången hon var här, så den har vi tränat på att öppna, stänga och gå in i.

Idag har vi också tränat på att gå in och ur hissen. Läskigt, men det gick när det vankades belöning. 

Så fort vi kommer in i lägenheten och jag ev har tvättat av tassar eller rumpa (det hade fastnat lite där som luktade illa, och det fick jag tvätta bort med tvättlappar utan protest) sätter hon sig och väntar på ännu en godisbit. 

Snuttan.

Nu har jag vridit zebrastolen mot skrivbordsstolen, så att hon kan ligga i zebran när jag jobbar. Då har jag koll på henne och kan ta ut henne när hon vaknar. 

I morgon, innan vi åker till Linnea och Jonathan, ska jag köpa en trimmer. Selmas ansiktshår behöver trimmas runt ögonen och då är det väl bra om en håller och en trimmar, tänker jag. 

Typ så, denna tisdag som har så här långt har handlat om valp och terror. Jag antar att ** jublar, det här spelar dem rätt i händerna. De har piskat upp den här stämningen i åratal och nu betalar det sig. Det är deras folk som har bränt "texter", det är de som har spridit osanna rykten.  Jag tycker fortfarande att ** har enormt stora likheter med de fanatiker de hatar.

Bra sak med valp: inget ryggont (peppar peppar),  antar att det är för att jag är mer aktiv och inte skriver.  Nu har jag 4 jobbdagar framför mig där jag skulle behöva göra i alla fall 90 % av det som återstår. Ett andra varv, som jag hade tänkt från början, kan jag glömma. men jag har en runda till snart, i fyra-fem veckor.  

Därför borde jag spurta på del två nu, för när jag får tillbaka ettan ska nog också tredje delen i Fjällbackaserien redigeras. Den delen jag personligen kanske tycker är bäst. Det brukar inte alltid överensstämma med vad mina läsare tycker, men jag ser i alla fall fram emot att redigera den. Har ju inte ens tittat på manuset sedan i mars, eller när jag nu skrev klart den. I år kommer jag ju att ha skrivit TRE hela manus och ha redigerat 2,5 manus. Det är en bra arbetstakt. 

1 kommentar:

Eva-Lotta sa...

Då hoppas jag att du får riktigt bra arbetsdagar de dagar du är hundfri!