Nu är de betydligt bättre.
Det kan finnas helt naturliga förklaringar, som att jag fick ett skov helt enkelt, eller att jag :
1. Inte har ätit nötkött eftersom det slog mig att det kan bero på det. Det återstår inte mycket för mig att äta nu, jag har en otrolig tur som varken är kräsen eller måste ha "nytt", jag äter kyckling fisk grönsaker sötpotatis salt peppar senap frukt (äpple banan citrusfrukter och osötat äppelmos). Det är allt.
2. Jag har solat vanligt solarium 4 ggr.
Den 9e ska jag till hudläkaren och jag har med mig foton på hur det kan bli för det som var illrött för en vecka sedan, är det inte längre. Det är så himla märkligt. Förra helgen när jag hälsade på Selma i Sumpan var händerna så sköra och strama. Visst är det konstigt? Just nu är fingertopparna torra, men jag hoppas att även det vänder.
Men det är ju så jag gör. Jag hoppas och hoppas att jag har hittat rätt och så är de lite bättre ett tag tills det inte är det längre. Men att ta bort rött kött har jag inte testat så det var väl dags.
Jag har haft Selma här sedan i fredags förmiddag och i morgon ska hon få sin 12-veckors vaccination, ohc sedan vara i Sumpan till på onsdag, då jag passar henne en natt, sedan är hon där till söndag då vi ska träffa hennes syster. Det ska bli SÅ roligt. Hon bor i Hässelby och det vore ju så roligt om vi kan ses någon gång då och då.
Idag tog snorpan och jag en biltur till Ingarö och körde runt bostadsområdet som ligger mitt i skogen. Det är verkligen landet just där. Men det tar 15 minuter till Hammarby sjöstad, så det är ju inga avstånd egentligen. Min utsikt här kommer jag kanske att sakna, för det är ingen alls där, men å andra sidan är det 24 kvm större och det är värt utsikten.
Om jag får den, vilket jag som sagt tror, är det tillträde redan nästa måndag. Då ska jag mäta och börja planera för hur jag vill ha det. Ska jag sova i det stora eller lilla sovrummet till exempel? Lilla, tror jag nu. de är också där jag vill ha mitt skrivbord. Det stora vill jag ha till extrarum och kläder, kanske? Och min skrivstol.
Köket är inte stort, men rimligtvis finns det plats för någon form av matbordslösning. Vi får väl se vad jag hittar på. All maskinell utrustning ingår för det finns ingen tvättstuga. Så tvättmaskin och tumlare. Resten får man hänga, men det gör jag ju här också. Och tumlare har jag ingen, men behöver ibland och då går jag till tvättstugan (som igår när Selma kissade ned en av sina bäddar). Perfekt att ha hemma.
Och äntligen kan jag få in mormor och morfars skåp som står i förrådet. Det är en kärt minne från matsalen i Fjällbacka, men har inte fått plats här. Det fick det i Liljeholmen, trots att den lägenheten var så liten. Men det fanns fler väggar där än det gör här.
Typ så när jag har 45 sidor kvar att läsa av tredje delen i Fjällbackaserien och i morgon har jag läst/fixat klart nog för att skicka till förläggare och redaktör.
Den är mycket mer klar än jag hade trott att den skulle vara, därför har arbetet gått fort.
Och den är bra (det bör man säga om sina egna alster, tycker jag!).
Jag ser den filmiskt, med tydliga bilder och tycker fortfarande att hela serien skulle vara fantastisk som tv-serie, om de olika delarna fick löpa parallellt ut och in i varandra. Tredje delen kan var den bästa, faktiskt.
Men jag har tidigare tyckt att vissa böcker är så bra, och sedan är läsarna inte lika nöjda (Gloria, andra Flananagans, Laholmsflickan till exempel) så jag får väl avvakta läsarnas dom när den kommer ut i juni.
Otroligt rolig att jobba med i alla fall.
På tisdag dyker jag ned i sista redigeringen av första Spanienboken och på kvällen åker jag till Enköping och föreläser. Tjohej så långt.
MEN!
För övrigt tycker jag att det är HEMSKT och fruktansvärt att judar återigen ska vara rädda för sina liv. Jag är så ledsen för deras skull. Och det är är hemskt vad palestinierna utsätts för av Israel. Jag är så ledsen för deras skull också.
Makthungriga män. Fy fan vad de ställer till med.
Slår man upp en kvällstidning så handlar de sju första rubrikerna om män. De krigar, de tränar barn på att skjuta varandra, de svindlar och beter sig som praktsvin. Och sedan kommer en rubrik med en kvinna, och då har hon oftast långtidscovid, har bantat, tränat eller fött barn.
Jag vet inte om vi någonsin har stått längre från varandra. Eller så är det så jag ser det i min lilla värld.
Långt inlägg, men så är det ju trots allt söndag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar