Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 25 december 2023

Hemma igen.

 Utan hund, men med ett manus som måste redigeras kommer jag nog inte att sakna henne. 



På gården i dagens töväder. Så roligt, tills snön började fastna i pälsen. 

I morgon när arbetsdagen är slut vet jag hur mycket jag pallar att redigera per dag. Jag siktar mot 30 sidor, men det kan vara för mycket. Färre än 20 går i alla fall inte, för då kommer jag inte att hinna klart. 

Arbetsdagen måste börja tidigt för då är jag som bäst. I morgons ska jag också hämta de röda tapeterna jag har beställt så får vi väl se vad jag känner för dem "live". 

Nu tror jag i alla fall att jag har löst bekymret med mig, hund och smal säng, och det är med en stooor fotpall vid sängen. En rätt hög med en härlig bädd på, så att hon kan gå från den till sängen om hon vill och kanske he en stege till den dessutom. Vi får väl se vad som passar fröken. Om sju veckor är hon ju ännu större. 

I natt ramlade hon ur min säng, för att hon la sig på den sidan som är mot väggen, den där det är stor glipa som jag har försökt täppa till med kuddar. Men hon la sig nog på en av dem som gav sig för hennes tyngd, och när hon pep strax efter fem upptäckte jag att hon stod på golvet nedanför sängen och ville upp. Och vid en okulär besiktning av lägenehten såg jag att hon hade kissat på en valpmatta och bajsat mitt på köksgolvet. Det var inte nygjort, som i att det fortfarande var varmt, alltså hade hon nog varit uppe en stund.

JAJA, hon är så duktig annars med sina behov och det är jag som inte riktigt än läser hennes signaler när hon är nödig. I natt var ju inget att göra åt, jag menar annars på dagarna. 

Det var det, den här julen. På torsdag kväll ska vi se en liveversion av Love Actually, alltså filmen med riktig orkester till, ska bli så kul. Hittar de valpvakt blir vi tre som går, annars antagligen bara Jonathan och jag. 

Selma kommer tillbaka till mig den 30e och stannar tills Nyårsdagen. 

Typ så, julen 2023. 

Om ändå 2024 kunde ha värdeorden fred och humanism som ledstjärnor men jag är rädd för att det måste bli värre innan det vänder igen. Allt fler svenskar blir rasister, påeldade och manipulerade av extremhögern. Det är så sorgligt. 

Inga kommentarer: