Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

söndag 31 december 2023

Jag har ätit socker i helgen.

 Gluten och mjölfria lussekatter, till exempel. Likaså gluten- och mjölkfria papparkakaor. Vegansk glass. Ja, ni fattar. Man har väckt djävulen, helt enkelt. En djävul som vill ha GODIS!

Well, det enda jag hade hemma var godis jag hade fått i julklapp: lakrits coatat med mjölkchoklad. Min favvis. Herregud, så gott.

Jag åt upp båda burkarna. Den första under en promenad med Selma, den andra direkt när vi kom in.

Hur mår mina händer idag då, undrar ni. SKIT, mår de. Men det är faktiskt också ett kvitto på att:

JAG REAGERAR PÅ VETE (I FÖRRGÅR) OCH MJÖLK.

Jag har ju tyckt att jag har varit bättre (bara bättre, inte bra) när jag har helt uteslutit båda. Så från och med nu är det NADA!

Vi har kissat och bajsat, i alla fall en av oss, och om ett par timmar ska vi åka till Ingarö och ta en promenad runt i kvarteret där vi sedan ska bo. Jag har svårt att tro att man smäller av raketer där mitt på dagen, som man gör i Farsta. Där bor så många hundar.

Sedan blir det korta kisspauer här hemma på bakgården, innan det börjar på riktigt ikväll, men då får det bli kissmattor inomhus eller på balkongen. Sedan får vi se hur det går. 

Det smällde när vi var ute igår, men längre bort, och hon reagerade knappt. Men ikväll kommer det ju närmare. Fast huset är tätt, jag ska dra ned persienner och sedan ha på tv:n rätt högt. Det är dagens strategi. Det är svårare med det som INTE är runt tolvslaget. Stackars alla rädda djur. Misse var aldrig rädd som jag minns det, han la sig väl under något som han gjorde när han ville bort från det som var jobbigt. 

I morgon åker hon tillbaka till Sumpan och stannar där tills på lördag förmiddag. Jag har henne till måndag, och sedan torsdag och fredag när Linnea ska jobba. På lördagen åker jag tiiiiidigt på morgonen, eller kanske snarare mitt i natten. Är vädret helt uselt åker jag till Arlanda direkt på fredagen när jag har lämnat Selma och sover där en natt.

Vi får väl se. Huvudsaken just nu är att bli klar med redigeringen och det blir jag nog kommande vecka. 

Nu sover hon här bredvid mig och jag ska kolla hos resebolaget var jag kan få för mat, när jag inte tål gluten och mjölk. Hejhej och gott slut.



3 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Jag tror att man själv ska uppföra sig som vanligt, så blir djuren inte så skärrade.
Gott slut och Gott nytt år!

Annika Estassy sa...

Gott nytt år! Så roligt med Selma och med ditt nya boende. Hoppas ni får fortsätta att ha det bra!

Åsa Hellberg sa...

Eva-Lotta, ja precis. Tack detsamma!

Tack Annika!