Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 4 december 2023

Så mycket att göra, att jag inte kommer igång.

 Men strax så.

Är svintrött idag pga mardröm som jag vaknade alldeles för tidigt av, och när jag väl somnat om ringde klockan strax därefter,  så jag tror att jag ska försöka sova en timma om ett tag, men först behöver jag korrläsa i alla fall 80 sidor. Det är hälften av dagens beting. 

Så himla mysig dag igår. 

Jag hämtade Sumpangänget och tog med dem till nya lägenheten som de tyckte var så fin, vilket ju gjorde mig oerhört glad. Selma skuttade runt i snön och tyckte att livet var toppen. Lägenheten också, tror jag. Sedan åkte vi till det som kommer att bli min nya Ica, där Jonathan och Linnea fick gå in medan Selma och jag väntade i bilen, och betyget på Ican från dem (och de är kräsna) blev 10 plus. Kul. Den ligger mitt i ett helt område med massor av butiker, alla man kan tänka sig, 10 minuter med bil från min lägenhet. Jag hittade det själv bara häromdagen när jag fick nycklarna. Toppen, ju. 

Nu är all flyttångest borta (den som i att lämna Farsta) sedan har jag förstås tids- och pengapanik (med tanke på allt som ska åtgärdas i Farstalägenheten, flytten, hur allt ska komma in utan lyftkran, tapetsering, sälja grejer etc), men det där löser sig i januari om jag bara jobbar på som jag ska. 21a december ska den här besiktigas och sedan ska den visas samma kväll. Då har jag Selma för Linnea är i Östersund och Jonathan jobbar, men det får ju gå. Jag bär henne medan folk är här. 

Nu fick jag en extradag i helgen som kommer, eftersom vi bara behöver söndag förmiddag för att flytta grejer för Jonathan, och jag trodde att vi behövde lördag OCH söndag. Toppen ju. 

Selma stannar i Sumpan tills på onsdag (istället för tisdag) vilket känns som ytterligare en dag (hon är hos mig onsdag till fredag). Många bäckar små gör till sist en korrläsning och ett manus (Spanien 2)

Att jag dessutom igår kväll fick tillbaka Fjällbacka 3 från min redaktör, struntar jag i fram till den 15e december. Jag ska med glädje redigera den under julen när allt annat är avklarat.

Jag är glad idag. Tjohooo. Det gjorde massor att de gillade min nya lägenhet, känner jag. 

Här har vi min valda färgskala (än så länge)


Sovrum


Sovrum

Matta vardagsrum


Kanske soffklädsel, om jag nöjer mig med bara en soffa och fåtölj 
(som jag har köpt ett nytt beige överdrag till på Ikea)

Tapet vardagsrum (fond)

Ev soffklädsel om jag köper en soffa till. 


Granslingorna jag köpte går inte att tända, så jag ska köpa en ny kontakt till dem så får vi se om det hjälper. Det skulle bli så fint om de lyste. 

Vi fäste lite pynt i dem, och så tog jag upp de julsaker som betyder mest: morfars ljusstake, mormors julduk, Jonathans dagispyssel och mormors papperstomtar. Alla andra fina saker får vänta tills nästa jul. 

Jag ska istället hålla igång hyacinter som jag tycker är så himla juligt. Byta ut mot nya så att jag aldrig står utan. Mina amaryllisar är redan utslagna, men det kommer nya stängler. Vi får väl se om de står till jul eller tidigare. Fler köper jag inte.

Det var väl det, måndag 4e december. 

Hoppas att ni får en fin vecka!




3 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Att nära och kära är positiva är verkligen viktigt. Egentligen borde man inte behöva sådan bekräftelse, men jag gör det absolut.
Lycka till med att hinna det du ska.
Väldigt fina färger du valt!

Annika Estassy sa...

Jättefin färgskala! Det känns som nyss du flyttade in där du bor nu. Inte klokt vad fort tiden går ...

Åsa Hellberg sa...

Eva-Lotta; ja, exakt! Tack!

Annika; 5 år, helt galet. Hur länge har ni bott i Frankrike? mer än så, eller hur?
Tid. Ack så dyrbart!