Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

tisdag 9 januari 2024

Packat klart, i princip i alla fall.

 Idag är det främst jobb, sola och sedan handla som står på agendan och i morgon ska jag städa (och sola) innan jag hämtar Selma. 

Jag TROR att jag är på bana. I morgon ska påsarna från Sellpy komma, så jag och Selma får väl ägna torsdag och fredag åt att sortera kläder. 

Just nu är mina händer i slutet av förra utbrottet (som jag fick efter mjölken eller om det var gluten dagen innan) och då "fjällar" de, så det liksom dräller från dem. Jag stänger inne fjällen med kräm, men det går inte att av-fjälla, för det kommer hela tiden nytt, och sedan poff så är det borta och händerna mår lite bättre i ett par dagar. Märklig sjukdom, minst sagt. 



Den där stora fläcken vid handleden har varit illröd, nästan lila, men nu har det dämpat sig. 
Jag har alltid ett guldarmband på den handen men det har jag tagit av för när det är sådär upprört rött irriterar det säkert. 

Igår såg jag en dokumentär på Netflix om en tvillingstudie, där man jämförde dem som åt vegansk kost med dem som åt vanlig (fast ändå okej-nyttig). Bortsett från resultatet, så var det en hel del om djurhållningsindustrin, både fisk och landdjur, och det fick mig att må rätt illa så nu funderar jag på hur en vegansk kost skulle kunna funka för mig. 

Hur ersätter jag min älskade kyckling? Det ska jag fortsätta tänka på. Känns som en god idé om jag hittar rätt proteinkällor. Jag vill inte äta halvfabrikat, utan veta vad jag petar i mig. Jag har generellt inget emot att äta djur, men det är ju hanteringen av dem i massindustrin/avverkning av regnskog/växthusgaser etc etc etc som är så vidrig. 

Bönor och sånt reagerar min mage på, men den kanske vänjer sig? Min mage mår ju så himla bra av den kosten jag äter just nu (med kyckling och fisk). Jag är ju rädd för att bråka för mycket med just den. Jag funderar vidare. 

Det var det, tisdag i förorten. Hejhej




4 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Varken veganskt eller vegetariskt är inget för mig.
Hoppas du får rätt på din hud utan att behöva ta bort för mycket.

Åsa Hellberg sa...

Tack snälla!

Anonym sa...

Kalkon kör jag med efter att jag slutade med kyckling, fläsk o nöt för en massa år sedan. Men äter gärna lamm också. Just det, kalkonbacon finns ju också.
//Ebba

Åsa Hellberg sa...

Tackk Ebba!