Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

onsdag 20 mars 2024

När jag pratar om nya böcker med min förläggare, Teresa,

 säger hon att man måste skriva det man känner starkast för. Det tänker jag att hon har rätt i. Men i mitt fall känner jag lika starkt för alla idéer jag spottar ur mig, haha. 

Just idéer för min del är ju sällan mer än kanske ett par huvudpersoner, hur en story ska berättas, var i tid vi är oss och var vi befinner oss. Men det räcker för mig. Av det får jag ihop en bok. 

Typ, ung kvinna driver hotell i London. Jag visste då också att jag ville att det skulle vara drama snarare än prillig feelgood. Fjällbackatrilogin är ju också drama (jfm med Sonja och Spanienserien till exempel).

Nu har jag tre i pipeline, och två är ju i princip klara, och nummer tre ska jag fortsätta skriva så fort jag är klar med Fjällbacka. Spanien ska redigeras i höst, tänker jag. 

Nummer tre kräver också mer research och ett nytt sätt att skriva på, vilket är en utmärkt utmaning för mitt lilla huvud. Det är exakt vad jag behöver. När det ligger på gränsen för vad man klarar är ju alla sinnen med, på något sätt. 

JAJA. Igår borrade jag upp en hylla och fick inte ut borret. Då tänkte jag en stund att det här klarar inte jag. Men jag förstod till sist vad jag hade gjort fel och fick ut det med borrmaskinen. TACK OCH LOV. Ett tag var jag beredd att låta det sitta kvar, för fy tusan som jag kämpade med att få ut det med allt från skruvdragare till tång (just tång höll jag på med lääääänge. Och på en stege för borret satt nästan uppe vid taket.



Nu syns inte hyllan över dörren så bra, men ni fattar


MEN DET GICK, och jag är så nöjd med min fiffiga lösning. Det är speciellt när man har gjort det själv, tycker jag. Det är inte vackert gjort (tapeten) men ingen mer än jag ser det. Möjligtvis nästa hyresgäst men det hoppas jag tar tio år i alla fall. Då kanske jag säljer allt bohag, bil och sånt, och bosätter mig i en liten etta i stan och drar med en ryggsäck till Spanien typ. 

Jag är glad att jag inte började med cellgifterna. Tror eventuellt att jag har landat i att detta är en kronisk sjukdom som kommer att gå lite upp och ned och att jag kan hjälpa mig själv med kost och sol. Så får jag acceptera sämre perioder. 

Åt bröd, glutenfritt, först i förrgår och sedan igår, och tycker att det blev lite sämre igen, men det kan förstås lika gärna vara från magköret häromdagen. Nå väl, I love bröd men I love mina händer mer, så nu blir det kött eller fisk till frukostlunch, och samma sak till middag. Frukt funkar superbra, så det ska jag fylla på idag eftersom jag glömde det igår.

Men först ska jag duscha och tvätta håret, sedan jobba. Jag behöver redigera minst 40 om dagen om jag ska hinna. 

Tjohej


Inga kommentarer: