Jag har bokat en resa,

och min son kramade mig och sa att han är så glad att jag kan åka iväg på ännu en jobbresa.
Fatta den generösa ungen.

Han och flickvännen flyttar nog ut första juni.
Då blir jag solokvistboende för första gången på 20 år (ja, inte solo på det viset, jag är fortfarande särbo med min Nisse förstås.
Det ska bli mig ett sant nöje ... tror jag faktiskt!
De får ha grejer kvar här, sonens rum får vara gästrum ett tag, och som motprestation passar de katten när jag behöver.

Fatta den skrivron!
Jag kommer att kunna skriva en bok till i ett nafs (nåja.)
Alla glada och nöjda och på söndag åker jag till ...
Hahahahaha