Ska få nycklar klockan åtta i morgon bitti, så att jag kan hämta de som fungerar.
Att åka med bil till Söder från Farsta vid den tiden är löjligt, alltså parkerar jag i Farsta centrum och tar tunnelbanan resten av vägen till Medborgarplatsen.
Sedan är det förstås redigering i morgon igen. Jag tar mig långsamt mot slutet av manuset. Snart ska jag börja skriva mer igen, innan jag går tillbaka och fyller i det som saknas; fördjupning av karaktärerna.
När man skriver så tajt som jag gör får man fylla i lite här och där, och det är vad jag ska göra i nästa omgång.
Om exakt en vecka fyller jag 52 år.
Jag tror just nu att jag ska fira mig själv genom att åka på en jobbresa ensam igen. Jag behöver det av flera skäl. Dels måste manuset blir klart, men sedan behöver jag också se grejer inför nästa bok.
Därför tror jag att jag ska hålla tyst om vart jag ska.
Moahahaha.
Mina föreläsningar.
Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras.
Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka.
Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling.
Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär.
För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek.
Bokning sker via Författarcentrum
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Det känns ju lite skönt att höra att även en riktig författare måste fördjupa karaktärerna... då känner jag mig lite bättre till mods när jag måste fördjupa mina.
Alltså man blir ju hur nyfiken som helst på både denna och nästa bok när du skriver så där :)
Det är välan inte så länge tills boken med "Sara" som arbetsnamn kommer ut???
Sara kommer ut om ett år, om det går som vi har planerat.
Om exakt två dagar fyller jag 43. Jag vill också åka på resa ensam. Eller tillsammans, jag är inte knusslig. Bara jag får resa!
Jag vill inte att du ska behöva vänta tills 52, Hanna!
Hemma efter en fantastisk påsk i dina hemtrakter. Letade efter Sonja på Ica Skutan i Hamburgsund. Hon fanns inte där. Jag borde klaga.
Nästa gång, Sus:)
Nästa gång, Sus:)
Gillar! :)
Sanna
Spännande med 'hemlig' resa. Jag blir såå nyfiken ... vem får veta?
När jag var 48-49 hade jag rest ensam till en del ställen - mest för att få upptäcka på egen hand och för att få vistas i tystnad. Det var nödvändigt ... annars hade jag inte kunnat fatta det beslutet jag gjorde sex år senare.
Tack Sanna!
Ebba; familjen får förstås veta, vi får se om jag berättar det för er andra också. Kanske:)
Skicka en kommentar