Ändå sover jag gott.
Det är våren, va?
Idag skulle jag ha tvättat klockan sju, men hittade en tid i morgon eftermiddag istället.
Jag orkade helt enkelt inte gå upp så tidigt.
Jag ramlade igår. Ni vet med armarna flaxande och sedan raklång.
På Götgatan, i backen. Jag missade trottoarkanten eftersom mina glasögon eliminerar sånt på nära håll. Så pang, så låg jag där.
Ett skrubbat knä, men det var inte det värsta. Det var att ingen frågade hur det gick, eller om jag behövde hjälp.
Ingen.
Nu var det inga människor i den direkta närheten, men tillräckligt nära för att de med några långa kliv skulle kunna komma fram.
En oerhört märklig känsla att ingen verkade lägga märke till att jag föll.
Mitt i Stockholm.
Idag har jag träningsvärk i hela överkroppen, jag måste ha spänt varenda muskel i fallet.
Det behöver man inte bry sig om om man ska S-K-R-I-V-A!
Hurra.
Mot kaklet.
Heja Hellberg!
5 kommentarer:
Usch! Vilken tråkig erfarenhet. Men så är det inte alltid. Tack och lov. Har flera gånger sett folk som ramlat och andra som hjälpt dem upp (innan man själv hann dit). Själv har jag ramlat två gånger sista året varav en av gångerna var i trappan mitt på Södermalmstorg (slussen). Jag hade sällskap då och kom så klart upp fort, men de som iakttog mig från olika håll såg inte ut som några som hade tänkt hjälpa folk. Det är märkligt hur folk ibland är. Som om alla som ramlar skulle vara påverkade, farliga eller så läskigt sjuka att man inte vill i vägen för dem? Hoppas att du snabbt reparerar tron på mänskligheten och hur du mår.
Kram!
Usch då, skönt att skrivarlemmarna inte blev skadade :)
Vi ska på artighetsvisit idag, SEN får jag också skriva.
Som jag längtat efter två dagar utan en bokstav på datorn...
När jag satt ute i solen igår, kom jag på lösningen på ett problem jag haft med ett avsnitt i boken, plus att jag kom på hur jag ska få in mer hinder för mina karaktärer... precis som min lektör tyckte. Så, de två sakerna ska jag skriva dit... kan knappt vänta. Det kliar i fingarna :)
Tur i oturen att du inte bröt något!
Lina; jahadå, jag har tro på människor, men inte dem där igår:) Kram tillbaka!
Susanne; kör hårt!!
Izabella; ja, verkligen!
Ingen?! Men fy för mänskligheten =(
Skicka en kommentar