Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

torsdag 11 september 2014

En lång skrivprocess.

Jag brukar hävda att jag skriver snabbt, men när jag gick tillbaka i min gamla blogg såg jag att manuset jag lämnade in igår (Sara) började jag skriva i april förra året. FÖRRA ÅRET! (jmf Sonjas sista vilja; sex veckor. Casanovas kvinna, fem veckor, Sonjas hemlighet 12 veckor. En lite värld, kanske 13, måste kolla)

var planen att Sara skulle vara klar i september. FÖRRA ÅRET.
Så vad hände?
Tja, livet var en sån grej.
2013 mådde jag piss, trots att en massa bra saker också hände.
Jag kan se i bloggen hur jag försöker hålla något slags fighting spirit uppe, men det var tufft.

Jag hade kommit en bra bit på Saramanuset när jag sålde lägenheten för ett år sedan och flyttade till en andrahandslägenhet, och sedan fick jag lite ny luft när jag fick besked om att jag skulle få den här jag sitter och skriver i nu (och som jag ÄLSKAR, ni vet).
Så då tog jag nya tag och skrev klart grovmanuset och lämnade det till min förläggare i mitten av december.

I januari fick jag feedback från förlaget, och vi tog ett beslut om att ta bort en karaktärs "utflykt", något som påverkade en hel del, men det var inte bara det som påverkade arbetsbördan; jag hade också mycket annat kvar att skriva. Det jag hade lämnat till förlaget i december hade varit oerhört grovt med många luckor och saknade kapitel. Ny deadline i mitten av juni (typ.)

8 juli gick vi igenom det igen, och när jag kom hem från ett mycket bra möte med Teresa var det ändå något som gnagde, och till sist insåg jag att jag måste ta bort en huvudkaraktär.
Det, mina vänner, är ett hästjobb.
Manuset var klart, färdigt, done. Skulle bara redigeras.

Jag inser idag att jag totalt förstås har skrivit två böcker, i alla fall sett till borttagna kapitel, men av det har det blivit en som jag längtar efter att få läsa igen.
Och när jag känner så vet jag att den har blivit som jag önskade.
En riktig Åsabok.

Den heter inte Sara längre och den har fått ett jättefint omslag.
Snart ska den in i en katalog, och sedan presenteras för handeln.
Jag har aldrig varit stoltare över ett arbete.
4 mars släpps hon.

(Och på måndag börjar jag skriva på nästa. Ska vi säga 10 veckor?)



8 kommentarer:

Simona sa...

Hurra Hellberg!

Åsa Hellberg sa...

Hurra!

Ezter sa...

Bra för oss att ha något att vänta på :)

Åsa Hellberg sa...

Haha, ja, det är ju ett tag kvar:)

Ebba Range sa...

Du är bara för skön alltså - Hurra!

Anonym sa...

vad spännande att få veta titel och se omslaget! Helt galet att du kan skriva ett manus på några få veckor. Jag tippar nio veckor för nästa :)

Izabella sa...

Då ser vi med spänning fram emot mars månad!

Åsa Hellberg sa...

Ebba; lika bra att köra!

Emmelie; 12 tror jag!

Izabella; ja, jag också:)