Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

torsdag 4 september 2014

Kan vi inte prata lite om "stolt över."

Det känns som om jag har lite problem med hur det används.

Jag läste just ett instagraminlägg där någon sa sig vara stolt över en väns bedrift, och jag tänkte genast vad hade du med den att göra?
Hade du tränat den personen?
Coachat den?
Eller på vilket sätt var du stolt?

Menar du kanske att du var glad för hens skull? För det är ju en helt annan femma.

Stolt tänker jag att man kan vara när banden är extremt starka; när man har följts åt, peppat, varit nära det som till sist blir en persons framgång (eller vad det nu är.) En förälder över barn.

Men att vara stolt över en polare?
Verkligen?

Är inte det att vara lite von oben?

3 kommentarer:

Spader Madame sa...

Du har rätt. Men ändå. Med tanke på allt jag har gjort för dig; I´m proud of you.

Kan man få lägga in en smiley? ;-)

Åsa Hellberg sa...

:)!!

Snäckskalsdalen. sa...

Jag håller absolut med dig, det är ett uttryck som jag tycker att man ska använda lite sparsamt. Det låter lite nedlåtande, lite "vem är jag till att döma andra" osv.....för mig är det ett typiskt uttryck för en mor eller far till sitt barn. Så har jag nog alltid tänkt!
Ingen debatt här inte, vi tycker samma lika!