Det var i lördags. Jag åt godis efter signeringen. Halva påsen (stor, fylld med Naturgodis) slank utan problem ned.
Alltså har jag gått upp tre hekto den här veckan.
Det är mer än jag åt, kan jag meddela.
Jaja, jag är på rätt håll ändå, och mår finfint utöver axeln som just nu är skitjobbig.
Det värsta är nog ändå att jag känner något i den andra, och det vore så ofantligt jobbigt att behöva ha det i bägge.
Men många har ju det, 10% sägs det, så varför skulle inte jag drabbas.
Nu är ju knoppen på ett betydligt bättre humör än kroppen och det är jag så glad för.
Det är nämligen novelldags nu,
hurra,
och för att skriva som jag vill behöver jag vara lite uppåt.
Sedan ska jag promenera.
Det är strålande väder i min förort!
Mina föreläsningar.
Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras.
Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka.
Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling.
Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär.
För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek.
Bokning sker via Författarcentrum
2 kommentarer:
Jag åt godis i helgen och vågen visade betydligt mer än innan...
Det är inte klokt, eller hur?!
Skicka en kommentar