Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

torsdag 10 september 2015

Igår ringde jag till Nisse

och sa att jag nog kan säga upp den städhjälp som jag efter extrem vånda anlitade för ett par veckor sedan, tyckte ju att min arm var så mycket bättre senaste veckan att det där med att skura golv nog skulle bli en baggis.

Ibland ska man bara hålla truten!!!

Städfirman kommer idag för andra gången, och jag är så tacksam för det.
Jag har naturligtvis egentligen inte alls råd, men allt annat är bortprioriterat just nu och jag måste ha det rent och fint eftersom jag också jobbar hemifrån.

(Och jag måste naturligtvis inte motivera för er varför jag anlitar hjälp, och kanske gör jag det mest för mig själv. Jag skäms lite över att jag och Misse behöver någon som städar efter oss. Så för att vi inte ska verka som riktiga slabbedabber städar jag lite innan personen kommer. "Det är hål i huvet" tror jag en kompis sa om just det.)

5 kommentarer:

Linas drake sa...

Tycker det är bra med städfirmor och att anlita dem om det behövs. Det är märkligt det där att gamla värderingar om att andra inte ska göra jobb åt en hänger kvar i samhället... I så fall borde man ju ständigt åka till tippen med egna avfallet, dra upp sina egna grönsaker, hålla djur och slakta dem när det är dags etc också, för det är väl inte egentligen pk heller att leja ut... men det säger ingen något om. Däremot är det viktigt att få bort dåliga stämplar. En del som menar att det återför pigor i samhället borde nog ta sig en titt i historieböckerna, för de fick ju i regel bara husrum och mat, ingen lön.

Annika Estassy sa...

Nej, du behöver inte motivera en så självklar sak.

Ezter sa...

Tycker inte alls det är ett konstigt val :)

Åsa Hellberg sa...

Lina; det har nog också med privat att göra tror jag, att någon kommer in och tar över i MIN sfär :)

Annika; nope.

Ezter; nä, nu var det nästan nödvändigt.

Anonym sa...

Jag förstår din känsla men samtidigt "måste" vi också våga ta steget.
Egentligen är det ju ett betalt sätt att "be om hjälp" när vi - i det här fallet du - behöver det.
Hoppas du snart blir så bra att du slipper det hela.
Sanna