Inte i böcker av någon anledning, där kan jag ju scanna igenom sidorna och plocka det viktigaste, men på film och i teveserier så stör det mest.
Jag har börjat se Poldark (Svt) och blir bara irriterad när jag ska behöva genomlida spänningsmoment. Samma sak i Downton Abbey (som jag älskar) även om jag förstås fattar att det dramaturgiskt är fiffigt.
Det måste väl finnas fler än jag som inte njuter av alla spänningsserier som visas på tv? Alla Bron, Beck och allt vad de heter.
(Är det inte spänning så är det drama. Tungt och svårmodigt. Eller humor förstås. Det är kanalerna också intresserade av att visa. )
Nej tacka vet jag den romantiska spänningen där jag vet hur det kommer att sluta, om än inte i detalj.
Det är precis lagom för mig.
Sådana teveserier görs tyvärr inte.
(Däremot tror jag att jag någon gång skulle vilja skriva en deckare, mest för att se om jag skulle kunna få ihop en. Det krävs en annan slags skicklighet, på samma sätt som en deckarförfattare kanske inte riktigt skulle få till en romantisk komedi. Man har sina fallenheter, tänker jag.
Frågan är om man kan skriva en deckare utan spänning.
Det vore ju onekligen en utmaning.)
3 kommentarer:
På riktigt tror jag ibland att jag är ensam om att inte klara av spänning.
Skönt att höra att det finns fler.
Jag insåg att jag hade problem när jag tyckte att Ally McBeal var för nervpirrande.
Minsta lilla i vilken romantisk film som helst kan vara för spännande.
Helst vill jag VETA att det går bra.
Innan.
Utan att veta detaljerna.
För jag vill ju se.
Så jag tittar nästan aldrig på nåt.
Nästan samma när jag läser böcker.
Tack för att du skriver exakt såna böcker som jag vill läsa.
OM jag ska skriva själv nångång.
Så ska jag skriva PRECISEXAKT såna.
Eller ja, på mitt sätt då ;-)
Men vad är spänning menar du? Risken att det kommer sluta illa? För jag antar att det är skillnad på spänning och spännande då? Eller?
Jag skulle i alla fall läsa din deckare, puss!
(Alltså jag har så svårt att kommentera hos dig, hälften av gångerna funkar det inte.)
Cindy, å, tack, du förstår precis!:)
Simona; jag har inte analyserat om det är skillnad, jag vet bara att jag känner olustighet och 1. snabbspolar förbi om jag kan. 2. stänger av alternativt går på toa tills det där olustiga är över.
Har jag sällskap gömmer jag mig bakom en kudde.
Spänning och jag går helt enkelt inte ihop.
Skicka en kommentar