Det är inte bara Isabella Rossellini

som läser Fjällbackabladet. 

Jag fick mitt ex i lådan igår (det är därifrån jag har snott bilden) och nu har jag lustläst den med allt det innebär av seglingsresultat, ord från kyrktrappan och fina berättelser om inflyttade nya Fjällbackabor

För övrigt har jag jobbat, skänkt presentkort till Farstas klappinsamling (jag köpte till barn som är mellan 13 och 16, för de mindre tänker alla andra på tänkte jag, och i insamlingen gav de mig rätt), och så har jag gråtit och varit glad i en enda röra.

Min känslor rör sig friskt just nu och jag är enormt lättrörd. 

Sådär så att det lite är obegripligt.

Men jag piper på, jag har inga andra alternativ. Det är ju inte så att det går att stoppa direkt.

Så på Operans luciatåg i morgon ska jag komma ihåg att ta med mig näsdukar.

Jag sitter perfekt på första raden (som på Operan är nedre balkongen.) Där harmoniserar ljudet från scenen och orkesterdiket perfekt och jag tror att det blir jättefint och gråtnjutbart.

Men innan jag åker till stan ska jag se Svt:s luciatåg. 

Det börjar kvart i åtta på ettan.

Nu ska jag bada, sedan sätta på mig min nya marinblå fleecemorgonrock (innan jag ger mig själv nya ögonbryn eftersom mina är gråååååååå numera.)

"Ska du verkligen ha en extra large?", frågade expediten som ju inte kan veta att jag behöver en jätterymlig eftersom jag bor i den och inte kan rätta till det som glider snett hela tiden (som det känns att det gör med dem i rätt storlek.). 

Stor är perfekt att vira om sig och ärmarna kan man vika upp.

Jag tackar härmed min vita (den var det när jag köpte den) för de här tre-fyra åren tillsammans. 

Det har blivit några böcker sedan vi träffades första gången.