I Farstacentrum samlar man under julen in julklappar

till barn och när jag skulle gå dit häromdagen för att fråga hur det funkar började jag gråta så jag fick gå därifrån.
Men jag hann förstå att man själv köper en klapp eller tio så packar de in och fördelar till behövande.

Jag tror att jag är rätt bra i skarpa lägen, jag hugger tag och jobbar hårt, men när jag inte kan det utan mer är en åskådare så blir jag så otroligt berörd av människors hjälpsamhet.
Tårar sprutar när jag läser om hur människor öppnar sina hjärtan, dörrar och plånböcker för att hjälpa människor de faktiskt inte känner.

Det är så ett samhälle ska fungera, tänker jag, det måste ha varit själva grundidén en gång i tiden och inte alls något att bli så galet berörd av. Men det är väl för att det inte är så det ser ut just nu. Och då blir alla som gör något hjältar.
Well, inte mig emot. Och jag gråter gärna för en bra sak.
Farstaklappen.
Grymt!

Min rygg är totalpaj, men jag har petat i mig piller så att jag ska kunna vara med och göra JULGODIS.
Det är en sådan dag och jag ska träffa Jonathan och Linnea i Farsta så att de kan bära ingredienserna.
Jag tror att vi ska baka lussebullar också och det gör jag gärna om de tar med sig det färdiga härifrån eftersom jag äter upp allihop annars.
Förra året bullar blev de bästa någonsin tack vare rumsvarmt smör.
Det blir dagens tips.

Hoppas att ni får en bra andra advent!