Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

onsdag 15 mars 2017

Även om jag är personlig på mina sociala medier,

så är jag aldrig privat med mer än det jag kan diskutera öppet.
Min integritet är bergfast och när någon försöker komma förbi den så känner jag mig angripen. Och det är en hemsk känsla.

Det är verkligen inte första gången som en man kontaktar mig, det händer rätt ofta, men när det sker på mitt telefonnummer överträder man en gräns som jag tror att alla ni i alla fall förstår.
Sms på sms med kontaktförsök och jag kan inte begripa att jag måste skaffa hemligt nummer för att han, och någon annan bara för ett par veckor sedan, ska hålla sig borta.
Mejl och messenger kan jag hantera, men telefonen är MIN privata sfär.

Är det en ny grej, att gå direkt till telefonen?
Och vad är nästa grej? Att stå utanför porten?

Det är väl en sak om man säger på FB att man är singel och vill ha kontakt.
I mitt fall säger jag inte ett smack om civilstånd där. Och jag säger definitivt inte att jag vill ha manligt sällskap.

Det är så jävla mansgrisigt att tro att om en kvinna är singel så behöver hon en man.

Jag är så jävla förbannad!

9 kommentarer:

Annika Estassy sa...

Vilka idioter det finns.

Åsa Hellberg sa...

Ja. Tack för support!

Anonym sa...

Vissa tror ju att de är Guds gåva till kvinnorna! Idioter finns tyvärr överallt. Kram Monica

cyndi sa...

Men uh. Vilka nötter.
Hoppas det lugnar ner sig.



Simona sa...

Hu vilket miffo.

Eva-Lotta sa...

Usch, inte okej😤

Robert W sa...

Det låter obehagligt. Framför allt när det gäller vuxna, mogna människor. Om en tonårskille får tag på en flickas telefonnummer och med bultande hjärta ringer för att fråga om de kan träffas, då är det lite gulligt. Men att en man i mogen ålder (antar jag att det var) ringer upp en kvinna som han inte alls känner, det känns läbbigt.

Spader Madame sa...

Eller hur! Mig händer det ju inte längre, men jag förstår din ilska. Nöt!

Åsa Hellberg sa...

Tack snälla fina för stöd!