Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

lördag 18 mars 2017

Hellberg och dofterna

Jag bäddade rent och fint igår. Det är ju så himla skönt att lägga sig i nytvättade lakan, eller hur?
Well.
Inte i sådana där jag glömt mjukmedlet.

De här stank tvättmedel, en slags fuktig källardoft som jag bara inte klarar (och som mjukmedlet förmodligen tar bort) och jag kunde helt enkelt inte sova längre än till fem. Då vaknade jag av doften som sedan höll mig vaken och gick längre och längre upp i näsan.

NU SITTER DEN I HJÄRNAN!

(Idag ska jag köpa ett helt parfymfritt medel för säkerhets skull, men också bli noggrannare med att kolla så inget gammal medel ligger kvar i facket efter den som har varit i tvättstugan före mig. Jag tror att det var så den här gången. Med min tvättboll och glömt mjukmedel missade jag det.)

Nu har jag slängt dem i tvättkorgen och tagit fram nya, som jag tror är okej.
Men jag är inte helt hundra, för har jag fått in en äcklig doft i näsan är den svår att få bort på ett tag.

Det värsta som finns (efter äcklig tvättmedelsdoft) är kvinnor som har på sig en parfym jag inte tål och som man kramar om – för man gillar personen även om man hatar parfymen – och så fastnar doften på en själv. I TIMMAR.
URK.
Det har hänt många gånger.

Tänk när Jonathan och jag var i New York på min 50-årsdag, och en kvinna av misstag sprutade en parfym på Jonathan inne på Sephora på Femte avenyn.
Den stackarn stank som en parfymaffär för gamla tanter resten av dagen och doften var vidrig. Det går ju inte att tvätta bort, även om han försökte hjälpligt på någon café vi var på.

Annars älskar jag parfym. Sådan som jag har valt själv.

Fyra timmars sömn är troligtvis inte nog för att redigera väl, men jag ska göra ett försök.
GRRRRR.



5 kommentarer:

Anna Christina sa...

Efter ett i stort sett parfymfritt liv har jag börjat att använda det och hittat en favorit. Men jag tar så pyttelite, endast ett lätt "sprutt" upp mot taket och så går jag igenom det lilla molnet som sakta faller ner. Inte ens min "allergiska syster" märker något. :)

Eva-Lotta sa...

Motsatt problem här. Vårt sköljmedel stinker, man kan bara ha i en liten droppe, annars hänger den jäkla doften i i flera dagar. Äckligt är det!

Elisabet Nielsen sa...

Ja, men visst blir det hopplöst med dofter man inte valt själv? De blir odörer, stanker. Något av det värsta jag vet är folk som tyckt att "åh, halva flaskan" av parfymen (eller för den delen rakvattnet) är ungefär lagom. När jag får en sådan person bredvid sig i kollektivtrafiken storknar jag nästan.

Linas drake sa...

Minns en dag i Uppsala på Åhlens då jag och en vän upptäckte en hemlös man som tog chansen att dofta..... eh... annorlunda, då han fullkomligt badade i massor av olika parfymer som han glatt sprutade på sig (kvinnodofter)... :-D

Något jag tycker är jobbigt är att en del försäljare prompt ska spruta parfym på mig utan att fråga först. Jag kanske kollar på parfymen, kanske tom tänker köpa den, men har redan en annan på mig, eller tänker ge den till någon annan, eller ska på teater/opera på kvällen och vill inte stinka något jag inte har kontroll på då..... :-/

Åsa Hellberg sa...

Anna Christina; bra början. Jag klarade under flera år bara en, men det ändrade sig plötsligt:)

Eca-Lotta, Mitt doftar äpple. Väldigt gott:)

Elisabet; ja, fy!

Lina; jag hade blivit tokig om någon hade sprutat på mig utan att fråga först. Tokig!