Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

söndag 2 april 2017

Fy fan för oron som föräldrarna till eleverna i bussolyckan måste känna.

Jag var själv med om en mindre bussolycka en gång. I en minibuss som for av vägen när min schack-klubb var på väg till Stockholm för att spela SM. Jag tror att jag var 14.
Chaufförens ansikte blev rätt mosat, vi andra klarade oss utan en skråma och vi fick en ny buss och fortsatte till Sollentuna (där tävlingen var) vill jag minnas.
Och jag tror att vi stannade och hälsade på chauffören Mats på sjukhuset i Värmland någon stans, på vägen hem.

Men den här olyckan utanför Sveg verkar allvarlig.
Stackars alla elever som skulle åka skidor och säkert sett fram emot det länge. Och lärare. Och chauffören.
Hoppas hoppas att alla klarar sig.

Jag sov i elva timmar i natt, är trött som en gnu, men ser fram emot de fyra sista sidorna som jag ska jobba med. Sedan promenad. Jag känner mig svullen och rätt däst efter sockerintaget och de många timmarna i tåget igår. Idag blir det nya tag.

Har någon av er juicefastat någon gång (med mest grönsaker och bara lite frukt)?
Jag tänker att det vore intressant att prova.
Jag ska läsa på om det kan vara något för mig.



2 kommentarer:

Robert W sa...

Alla som har barn eller barnbarn får nog en liten klump i magen när vi läser och hör om sådana här olyckor. Hur ska det då inte kännas för dem vars barn var med på den här bussen? Ännu mer när det rapporteras att tre personer har avlidit.

(PS. Jag var också med i en schackklubb när jag var så där 14-15 år. Man blev ju ingen brudmagnet av det direkt...)

Eva-Lotta sa...

Tyvärr klarade ju inte alla sig :( Så oerhört tragiskt..