kan folk säga till mig när jag berättar att jag är rädd för att bli sjuk i Corona.
Nä.
Men många blir ju supersjuka ändå.
Jag tror kanske att jag hade varit lite mindre rädd om jag inte hade bott ensam. Kanske.
Jaja.
Det funkar bra för mig det här. Jag har jobb hela juli, semester i augusti och sedan tar redigeringar vid.
Jag kan faktiskt inte minnas att jag någonsin har varit uttråkad.
Ända sedan jag var liten i Fjällbacka hos mormor och morfar har jag lyckats sysselsätta mig själv och haft nöje av det. Det tog ju väldigt lång tid för mig att förstå att jag trivs bäst ensam, utan partner och kompisar för tätt inpå, och ibland tänker jag på att vi nog för sällan bjöd hem folk när Jonathan var liten. Att det behovet utgick från mig, snarare än från honom.
Fast å andra sidan hade jag sällan råd med sådana extravaganser som fester. Då och då kom en kompis och fikade, det kunde jag bjuda på.
Idag är det söndagslive från Simonas instagramkonto.
Kl 10.
Vi ska prata om olikheter.
Tjohej!
Mina föreläsningar.
Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras.
Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka.
Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling.
Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär.
För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek.
Bokning sker via Författarcentrum
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar