Tror att magen är bättre (peppar peppar peppar).
Jag har jobbat och tagit igen en hel del av det jag missade häromdagen,
har gjort klart en massa listor för recensionsexutskick,
solat en liten stund (är konstigt ointresserad av det i år än så länge. Jag är beige, inte brun, och det är okej) medan jag lyssnade på Filip och Fredrik,
duschat,
handlat,
lagat mat,
pratat i telefon TRE gånger (det händer nästan aldrig)
och nu slöar jag i soffan.
Fläkten går för fullt, jag ligger i den soffan som är precis under luftintaget i taket (som det alltid är i nya lägenheter) och det är okej värme inomhus. På vintern ligger jag gärna i den andra soffan, för då kan det bli lite kallt i den här.
Perfekt med två, alltså.
I morgon fortsätter jag exakt på samma sätt som idag, först jobb och sedan fixa med böckerna som ska skickas. Förhoppningsvis får jag iväg dem i helgen.
Mina egna ex har inte kommit än, så familj och vänner får väntat.
Jaha.
Någon skrivskola blev det inte idag.
Det känns som om jag behöver ta tag i böckerna här först innan jag har kul i skrivskolan.
Typ så.
Torsdag har så här långt varit bättre än de andra dagarna den här veckan.
Tjohoo
2 kommentarer:
Hej Åsa!
Började läsa din blogg i samband med virusskrivskolan. Det är så skönt att få följa ditt ( iaf som du skildrar på bloggen) rätt enehanda liv. Påminner så mycket om hur jag lever mitt eget liv numera. Så har det inte alltid sett ut och för mig så är det en stor inbromsning av aktiviteter och fa är jag själv i mycket större utsträckning än jag någonsin varit. Det är skönt och jag mår bra av det. Samtidigt sitter det så djupt rotat hur normen för livet ska vara och att vi ska vara så sociala. Därför är din blogg och insta väldigt befriande.
Tack!!
Vad skönt, Maria. Jag tror att många mår bra av den här inbromsningen.
Mitt liv är ju inte så förändrat egentligen. Jag är numera, sedan jag började jobba med det här på heltdig, mest ensam, men trivs ju det med det – tack o lov :)
Skicka en kommentar