Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 1 juni 2020

(Scrolla för lektioner)

1 juni.
I USA demonstrerar man mot landets utpräglade rasism och de strukturer som alltid har funnits, men som aktualiseras för alla när svarta liv släcks enbart för att de är svarta.

Som vit och privilegierad, kan jag inte förstå hur svarta kvinnor känner, jag kan bara göra mitt bästa när jag har har med utsatta människor i mina böcker.
Jag tycker att det så viktigt att försöka belysa annat är vita människor, och i andra boken om Flanagans som kommer om en månad har den svarta karaktären Elinor en av "huvudrollerna".

Den utsatthet jag själv känt då och då  i mitt liv kan aldrig jämföras med den strukturella rasismen som sker överallt i världen, inte minst i USA där fattigdomen och utsattheten märks på så många sätt.
Under Coronaepidemien är det de fattigaste och mest utsatta som har haft det svårast, och som har blivit sjukast. Har högst dödstal.
I Sverige är det inte så. Här är de äldre skörast. De är inte mindre viktiga, det är inte det jag menar, bara att det är åldern som gör dem sköra.

Men också i Sverige ser vi fler döda i invandrartäta områden.

I Sverige kan 20% tänka sig att rösta på ett rasistisk parti.
De kommer igen efter pandemien, var så säkra.
Då kommer grupper att ställas emot varandra, särskilt gamla mot invandrare. Det är bäddat för den typen av rasism och partiledaren gottar sig förmodligen just nu.

Jag såg en intervju med Jane Fonda, denna kloka kvinna som har sett en hel del vid det här laget och hon sa att hon nog aldrig hade sett ett större engagemang från vita människor än nu. De gick i demonstrationstågen och var förtvivlade över det som hände svarta medmänniskor.
Hon hade två råd:
Se till att Trump inte får nytt förtroende.
Läs på.

Idag ska Hellberg städa.
Jag hittade återigen in silverfisk, typ, igår.
Den andra på en månad.
Det är en typisk storsdadsbadsrumäckliginsekt men jag har inte sett någon hemma hos mig sedan jag bodde i min bostadsrätt och där hände det kanske 3 ggr på 7 år.

Och så ska jag skura sovrummet.
När sängen kommer vet jag fortfarande inte.
Mio sa torsdag eller fredag.
FÖRRA VECKAN.

Men det är ett lyxproblem, sängen kommer naturligtvis någon gång snart.

Hoppas att ni får en fin vecka, lektionerna återkommer, möjligtvis på en egen blogg.




4 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Jag lovar att jag aldrig kommer tillhöra de 20%!
Silverfiskar har vi, de är äckliga och omöjliga att utrota.

Åsa Hellberg sa...

Ja, eller hur!!
Det spelar ingen roll hur rent man har det, har jag förstått.

maria sa...

Mina katter blir så lyckliga när det dyker upp en silverfisk. Otroligt intressant, tycker de, och kan stirra på den hur länge som helst innan de attackerar.

Åsa Hellberg sa...

Haha