Igår fick jag feedback på Flanagans 3. Det var en hel del kritik och som vanligt blir jag irriterad på redaktören när hon tycker att jag måste utveckla, förtydliga, ändra, minska, öka .... ja, ni vet.
Fast det brukar gå över när jag har tänkt till och börjat jobba i dokumentet (börjar efter jul).
Det är inte hennes fel att jag tycker att kritik är jobbigt. (Jag har svårt att tro att någon författare jublar). Jag känner mig i alla fall usel, tvekar på att jag har valt rätt jobb och tänker att ALLA andra är mycket duktigare. Well. När jag har lugnat mig efter ett par dagar har jag tänkt till. Känt att jag nog duger ändå. Och när jag börjar jobba går jag vissa saker till mötes på mitt sätt (superviktigt), annat vet jag redan nu att jag kommer att vägra att ändra på.
Det är jag som bestämmer, men jag vore ju korkad om jag inte lyssnade på erfarna förläggare och redaktörer – men man ska också vara medveten om att det är tycke och smak även från dem. Vi utgår alla från oss själva och med alla redaktörer jag har haft kan jag säga att jag numera vet det med säkerhet.
Jag noterar också att de karaktärer som är mest lika mig, får mest "kritik". Jag tror till och med att jag någonstans läste OSYMPATISK. Haha. Fast det är klart: människor som gör mer än grubblar kanske inte riktigt passar in i en roman.
Fast jag har flera sådana karaktärer. Susanne i Sonjaserien är en sådan karaktär som är handlingskraftig och som utan närmare eftertanke tar tag saker. Problem ska lösas, inte grubblas på. Det gör att jag hon kanske gör fel, men för mig henne känns det bättre än att inte göra något alls.
Det kan också vara så att jag kanske framstår som osympatisk, såklart. Jag är ofta rak, lindar inte in saker och ting som jag faktiskt emellanåt nog skulle behöva göra och alla klarar inte riktigt att ta emot den typen av kommunikation. Å andra sidan ljuger jag inte, fuskar inte och man kan räkna med att jag håller det jag säger/lovar ... om nu det räknas som ett sympatisk drag att vara pålitlig.
Jaja, först jul, sedan redigering!
Idag försökte jag hitta en flaska alkoholfri glögg på Ica, jag var där kvart över sju, men inte. Bara lättvinsglögg i hyllan. Den jag ville ha är väl slut, antar jag, jag frågade inte. Det var rätt mycket folk, många äldre, och jag skyndade ut från butiken med några burkar soppa och potatis som jag betalade i snabbkassan. Jag har glögg, men tänkte att det kunde vara bra att ha en flaska i reserv. Jag får väl helt enkelt låta bli att dricka det själv i kväll.
Nu ska jag städa klart, träna och sedan bara njuta av lugnet, dofterna och kanske lite julmusik medan jag läser det sista i Simonas nya bok.
2 kommentarer:
Kritik är alltid svårt att ta. Efter ett tag när man funderat känns det rimligare och då brukar det vara lättare att gå igenom det igen!
Lycka till!
TACK!
Skicka en kommentar