Det är över.

 Jag har ätit yoghurt, druckit tre stora koppar kaffe, tagit ett par alvedon och nu går jag runt i min fleecemorgonrock och känner tacksamhet för att datortomografin är klart (peppar peppar peppar, hoppas att det räcker med den här undersökningen.)

Tog på mig mask och min nya fina vinterjacka eftersom jag hade frusit hela natten. Särskilt kallt ute är det inte. 

De var lite försenade i morse men en sådan här undersökning sitter man kvar och väntar på eftersom det där med att inte äta på 36 timmar vill man inte genomgå en gång till om det inte behövs. Det var värre än alla toabesöken tillsammans, tycker jag. 

Det var inte så kul när de fyllde magen med gas, men det gick rätt snabbt över. Jag fick ligga på mage, på rygg och fick kontrastvätska i armen, sammanlagt kanske undersökningen från avklädning till påklädning tog 30 minuter. Jag tog en taxi dit och hem. Och jag fick väga mig eftersom jag inte kunde säga hur mycket jag väger på grund av utslängd våg. Det var rätt många kilon mindre än när jag vägde mig senast, men ett par av dem har jag nog gått ned sista dygnet. Jag hoppas att det dröjer till nästa vägning för hemma kommer det inte att ske. Jag älskar mitt vågfria liv. Det är precis så det känns. FRITT!

Resten av dagen ska jag inte göra ett skit. Det kommer nog att ta en stund för magen att hämta sig och idag ska kroppen bara få hämta sig. Mat, vila och vätska (viktigt ett dygn efter kontrastvätska) är fokus.