MEN ALLTSÅ!

 Mitt 16e manus är skickat till förläggare och nu kan jag bara hålla tummarna för att det håller. Att den har det som hon vill ha.

Men min egen känsla är att det gör det. Jag behöver bygga ut och fylla på, men historien känns ändå som om den är på plats.

Tjohooo!

Nu ska Teresa läsa rakt igenom, godkänna och sedan ska jag jobba med den igen i ett par veckor innan hon tar över och tittar mer noggrant. Senare ska en redaktör in i processen och då är allt verkligen igång: romanen inte längre min utan allas att ha åsikter om.

Jag tror att jag får tillbaka den rätt snabbt, men har inte tid att jobba alls med redigering den här veckan, när jag faktiskt är mer eller mindre är helt ledig från jobb men har annat för mig. Nästa vecka, däremot! Då är sidorna i kalendern är helt blanka och jag kan grotta ned mig  i manuset igen.

Jag gillar redigering, om feedbacken är både positiv och negativ. Vid ett par tillfällen har jag bara fått negativa kommentarer. Sida upp och sida ned av till och med sådant som jag har upplevt vara raljant, och det är fruktansvärt nedslående att arbeta då. 

Men jag har lärt mig att jag också måste vara tydligare, jag tycker att jag har varit det men uppenbarligen inte tillräckligt, så där måste jag skärpa tonen. Det är ju jag som ska sitta med det i månader framöver. 

Jag har ingen plan på redigeringen från förlaget än, vet inte ens om utgivningsdatum är spikat. Jag hoppas på augusti, tycker att det passar mina böcker. 

Det var allt från skrivstugan i Farsta. Nu ska jag läsa en bok som jag har lovat ska vara utläst 25e OKTOBER då vi ska prata om den i en podd. 

HÄPP!