Nästa år tänker jag att jag borde göra om här i Farsta.

 En gång om året får man en förfrågan från Familjebostäder om man vill uppdatera sin lägenhet, med typ tapeter och färg. Det blir betydligt billigare än att anlita en egen firma för att göra det och nästa år har jag bott här i fyra år och det känns som om en ny färg på väggarna, eller tapet, vore kul. Vi får se. 

Jag inbillar mig ju att jag ska bo här ett tag, å andra sidan har jag ju ett boende till nu och kanske skulle jag tänka på att hitta något billigare i Stockholm. En välplanerad 1a funkar ju MEN mitt problem är alla mina älskade KLÄDER. Jag måste ha allihop, vartenda plagg. 

Älskar hattar, använder dem en gång per år, kanske?

I morse tänkte jag på vad frihet betyder för mig och att jag nog förknippar det väldigt mycket med att kunna göra som jag vill i morgon dag ... och att det alltid kostar en del. Det är som om priset påverkar min upplevelse av frihet. Intressant, eller hur?

Om jag istället såg frihet som något annat, mindre kostsamt, skulle jag förstås kunna ha en pyttegarderob, bara bo i campingstugor på mina resor och snarare ha en ryggsäck än en tung resväska med mig på TÅGRESAN.

Och fri är ju också att bestämma själv. Göra själv. Ta ansvar för mig själv. Inte låta mig begränsas av andra människor. Det kostar inga pengar. 

Jag borde helt enkelt bli en simplare (i den finare betydelsen). Det hade gynnat inte minst miljön. Och storleken på min garderob. 

Ibland inbillar jag mig att jag ska skaffa mig en stil, där jag bara behöver några basplagg, och där jag i grunden ser ut på samma sätt. Jag tycker att det är coolt på andra. En signaturfrisyr, kavaj, vit eller svart t-shirt/skjorta och byxor. Ungefär som när jag åker till Cypern och alltid bara har t-shirt och avklippta jeans. Nu har jag plagg till 7 stilar. Det är ju inte vettigt när man är lika gammal som jag! 

Man kan tro att jag aldrig rensar, men det gör jag. Inte de dyra plaggen. Det hänger fortfarande klänningar i garderoben som har kostat en hel del, men som är för urringade/kortärmade och som min kropp helt enkelt inte är snygg i längre. Urringat är INTE snyggt i min ålder, aldrig på någon och verkligen inte på den med stor framsida. Jo, om man har ett rejält smycke som täcker dekolletaget, möjligtvis, men knappt ens då. Vad jag ska göra med mina fina klänningar vet jag inte riktigt. Det återstår att tänka på. 

Jag låter alltid kläder vila i förrådet ett tag innan jag skänker dem till Myrorna (eller dylikt) och igår plockade jag upp ett par byxor som jag hade rensat bort. De var perfekta Fjällbackabrallor, och nu är de tvättade och strukna. 

Typ så, denna nationaldag och sista redigeringsdag (hoppas jag). Om allt går som det ska idag, petar jag i småorden i morgon.