Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

onsdag 1 juni 2022

Drog vid 7 i morse

 och var hemma i Farsta redan 12.30. Men först sprang jag in på Ica och handlade lite mat. 

Från bilen tog jag bara med mig det jag behöver idag, resten plockar jag ur i morgon. Jag ska till gyn i stan 9.40, men tar bilen till Farsta och ställer den där. Jag har fått postanvisningar som jag ska hämta ut och är inte helt hundra vad det är (och om bilen behövs). 

Så fort jag får in allt från bilen ska jag börja tvätta, det kommer att bli några maskiner. Under tiden ska jag jobba innan jag åker till stan igen och kollar på Jonathans artist Bell tillsammans med Linnea och hennes kompis. 

Grejen är att jag har fått upp ett tempo nu, som gör att jag faktiskt kan göra rätt mycket utan att krokna. Har jag bara en plan, som i Fjällbacka, funkar det mesta. Jag häpnar fortfaran de över att allt gick så smidigt som det gjorde där och att jag fick ihop precis allt på en vecka exakt som jag hade planerat. 






Det sista jag skruvade ihop var ett par bokhyllor och jag misslyckades lite med skåpet med dörrar, eftersom jag råkade trampa snett och landade på en av brädorna. Jag tror inte att det syns och jag hoppas att det inte påverkar stabiliteten. Tyvärr fick jag ju borra i min fina vägg för att hålla skåpet fast, för det tippade när dörrarna kom på, men ett hål räckte (hoppas jag). Vi får väl se om det står kvar där jag ställde det när jag kommer tillbaka den 11:e juni.

I Stenungsund, där jag var igår på ett bokevent, fick jag finsviten på Stenungsbaden. Jag trodde att någon skämtade med mig när jag öppnade dörren. Förra gången (för tio år sedan) fick jag ett litet krypin som var mysigt men väldigt litet. 

Det här var stort, men lite väl mörkt och skulle behöva en ommålning och nypiff, men en cool svit var det verkligen. 

I 7 minuter pratade jag med förläggaren Susanna Romanus om min nästa bok, sedan åt vi middag och så fort jag hade slevat i mig desserten gick jag och la mig. Det blev säkert ett party party senare, men jag var trött och när folk fyllnar till tycker jag mest att de är ... ja, ni vet. Sliriga människor är rätt korkade. 

Det var det. 



2 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Du hann verkligen mycket på en vecka!

Åsa Hellberg sa...

Ja, hur mycket som helst!