Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

fredag 17 juni 2022

Jag kan vara en av få som tyckte att pandemin ändå hade något.

 Jag tror att det var en känsla av trygghet när jag fick vara ensam hemma utan att riskera några virus utifrån, och att jag i den ensamheten såg till att ha det så bra jag bara kunde. Jag jobbade, läste, såg film, beställde mat och grejer på nätet (eller handlade tidigt) och så här i efterhand minns jag inte att det var förfärligt alls. Det enda jag ville var ju att vara skyddad från det hemska viruset. 

Men jag hoppas att jag har skrivit det i bloggen i så fall, för där ska ju det mesta dokumenteras ANNARS ÄR DET JU EN SKITDAGBOK.

Just nu minns jag förstås min virusskrivskola. Det var en bra idé. En lysande lite peppande sak som ett par hundra följde som mest. Av dem kanske ett tiotal fullföljde och faktiskt gjorde något av sitt skrivande. Heja dem!

Uppenbarligen såg jag till att roa mig i alla fall.

Igår tappade jag exakt all energi här, och då är jag inte att leka med. Arg, irriterad och vill BARA vara ensam. Hemma är jag ju det och kan lägga mig och sova, där märker jag inte ens att jag är irriterad, här är det ju lite mer action. Men jag kunde i alla fall vila i tre timmar efter lunch. Då hade jag varit på dåligt humör sedan jag vaknade.

Mitt vanliga humöret kom VIPS tillbaka som om inget hade hänt. Märkligt, men jag är tacksam för att det bara är en släng jag får. 



Från vår balkong. 

Natten till idag släppte Jonathan och artisten Bell sin låt Missförstått, som från början var en kort rap-grej de gjorde till Tiktok, som blev viral, delad av tusentals (bland annat av Bianca Ingrosso, Anis Don Demina och Johanna Nordström) och till sist blev den snutten så stor att de bestämde sig för att göra en hel låt av den.

Klockan 12 idag hade den redan spelats 100 000 gånger på Spotify, sedan släppet 12 timmar tidigare. 

OM den skulle ha samma fart framöver kan den bli Sverige topp tio mest spelade just nu. Helt galet. NRJ utnämnde den i morse till sommaren banger. Mix Megapol och Lotta Bromé slängde rappt (ni fattar) in en intervju med Bell idag (med Jonathan i studion.) Jag pratade med honom när han fick sms om att de skulle vara med i studion, typ 1,5 timma senare.

MamsegullÅsa lyssnade på det på stranden här på Cypern. 

Lysande, såklart. 

Och jag är väldigt stolt. Han är duktig min son. Den här rollen att stå bakom någon passar honom. Han och Bell gör all musik och text ihop, han producerar och hon är artisten. På Tiktok är det hon som "gör" allt och han som hittar på det mesta. Bra teamwork, som det verkar. 

På måndag kommer Linnea hit. Hon fick inte nog veckan hon och Jonathan var här, och eftersom hon har ett stort projekt att sätta tänderna i, så kommer hon hit och jobbar en vecka. Hon är ju egen företagare numera efter utbildningen till bagare (hon blev klar i maj) och ska livnära sig uppdragen hon får som bakprofil. 

Det är hennes första ensamresa, så hon bor på samma hotell som oss, då finns vi nära om hon får hemlängtan eller bara vill ha sällskap. Jag tänker att hon nog i alla fall vill sola/bada med oss, kanske. 

Välkommen är hon i alla fall!

Typ så. Jag har 100 sidor kvar att korra. Det fixar jag tills på söndag kväll. 



Inga kommentarer: